Be om ursäkt för lögnerna om Israel, Svenska kyrkan

Ulf Öfverberg tar i sina debattartiklar i Kyrkans tidning nummer 27/28-16 och 29/30-16 upp att Svenska kyrkans tillförordnade chef Gunilla Hallonsten tillsammans med Diakonia den 15 mars undertecknade och sände ett brev till sju av landets riksdagspartier. I brevet avkrävs partierna att ta ställning mot Israels agerande.

Undertecknarna skriver att deras organisationer aldrig tar ställning för någon part. De uttrycker att våld mot civila måste fördömas, oavsett om israeler eller palestinier är förövare eller offer.

Men det är bara tomma ord som vilseleder. Något dokument eller någon aktivitet där den palestinska myndigheten eller Hamas fördöms av Svenska kyrkan har inte arbetats fram och sänts eller initierats. Det tillstod Gunilla Hallonsten i ett telefonsamtal med mig den 1 juli. Inte ens att regimerna i Palestina ska erkänna Israels rätt att existera, har Svenska kyrkan i sitt så kallade påverkansarbete påtalat så högt så att det hörts.

Om bristen på de mest grundläggande mänskliga rättigheterna i Palestina, såsom rätten att slippa tortyr och dödsstraff, bristen på yttrandefrihet, pressfrihet och kvinnors rättigheter, har inte Svenska kyrkans handläggare eller ledning skrivit några större artiklar. Det har inte utformats studiematerial, iscensatts julkampanjer, återkommande uppmanats till bojkotter eller sänts brev till politiska partier om den utsattheten. De kampanjerna har uteslutande gällt den ena parten, Israel.

Inte för att material om brotten mot den egna befolkningen i Palestina saknats - förra året kom till exempel en alarmerande Amnesty rapport om Hamas brott mot mänskligheten i Gaza - utan för att man helt enkelt väljer bort det. Det är knappast att stå på det palestinska folkets sida att vända bort blicken från det förtrycket.

I brevet kan man vidare läsa att rasistiska yttranden, oavsett om de kommer från israeliska eller palestinska ledare, ska fördömas. Det är också tomma ord. Några högljudda och återkommande protester har aldrig yttrats av Svenska kyrkans administration eller ledning om den palestinska myndighetens och Hamas´ systematiska antisemitism.

Det tydliggörs till och med i själva brevet. Mot slutet av texten refererar brevskrivarna till Itamar Marcus. Marcus leder organisationen Palestinian Media Watch, PMW, i Israel. PMW arbetar med att karlägga ett av de stora hindren för fred mellan israeler och palestinier: Den splittrande antisemitiska propaganda de palestinska ledarna ägnar sig åt.

Material som PMW granskar är till exempel den regimstyrda televisionens barnprogram, där polariseringar, hat och även uppmuntran till våld mot judar sker. Vidare kartläggs hur den palestinska myndigheten hyllar terror mot civila, genom att exempelvis uppkalla skolor efter personer som utfört attacker. I tal från ledare uppmanas, med instruktionsliknande formuleringar, terrordåd mot israeler. Judar beskrivs som otrogna hundar som ska utplånas.

Tidigare i år besökte Itamar Marcus Sverige för ett antal föreläsningar och möten om sitt arbete mot antisemitism. Han hade således ett mycket allvarligt ärende. Men i brevet beskrivs han istället som en ”ledande representant för bosättarrörelsen” och man låter förstå att han varit här och besökt riksdagen för att lobba för bosättningspolitik. Det är en grov förvanskning och sprider osanningar om såväl personen Marcus och hans arbete som syftet med hans besök i Sverige.

Itamar Marcus var aktiv i Central Fund of Israel för femton år sedan och sysslade då med välgörenhet bland etiopiska flyktingar. En del av dessa bodde i bosättningar och man gjorde ingen skillnad på dem och andra hjälpbehövande.

Att Svenska kyrkans internationella avdelning undertecknar ett brev som innehåller osanningar om en person i avsikt att misskreditera dennes arbete är mer än anmärkningsvärt. Svenska kyrkan inte bara underlåter att uppmärksamma den antisemitism som odlas av regimerna och grupper i Palestina, utan misstänkliggör även en person som arbetar mot detta hat.

Brevets formuleringar om att avsändarna inte tar ställning för en part och fördömer all rasism, är således dimridåer. Dimridåer vars syfte är att mottagarna, partierna i Sveriges riksdag, ska invaggas i den falska tron att avsändaren är en seriös och opartisk aktör i frågan.

Ulf Öfverberg frilägger i sina debattartiklar den lögn som levereras om Israels regeringar i brevet. Brevskrivarna påstår att Israel klargjort att de ”aldrig kommer att acceptera en tvåstatslösning”. Uttalandet saknar referens och internationella avdelningen har uppenbarligen inte förstått det allvarliga i att kyrkliga företrädare sprider sådana osanningar. Israel framstår som den part som motsätter sig en lösning och en förhandling, vilket är att grovt vilseföra för att svartmåla.

I samtalet den 1 juli fick jag klart för mig att man från kyrkans sida ansåg att formuleringen nog blivit för hård. Därför är det märkligt att läsa handläggaren Eva Christina Nilssons icke-svar (7/7) till Ulf Öfverberg, där hon inte ens kommenterar saken. Vet inte den ena handen vad den andra gör?

Under hösten kommer kyrkomötet att behandla en motion som kräver att det från Kyrkostyrelsen görs ett uttalande med en dementi av de falska uppgifter Svenska kyrkan har spridit genom den internationella avdelningen.

Men det som omedelbart behövs är ett nytt brev, där internationella avdelningen backar från påståendena om Israels regering samt om Itamar Marcus och hans arbete och ber om ursäkt. Gärna i ett öppet brev som översätts till engelska och sänds till Marcus.

Det behövs även ett annat klargörande: Hur kom kyrkoledningen och internationella avdelningen fram till att det inte var kyrkans sak att påverka de politiska partierna för ett erkännande av folkmordet på kristna i Mellanöstern? I ett uttalande skrev internationella avdelningen att det var en politisk och juridisk fråga, inte en kyrklig.

Men det går uppenbarligen bra att slänga sig med juridiska, kvasi-juridiska och politiska termer i försöken att påverka partierna att ta ställning mot Israel? Är inte det en politisk fråga?

De dubbla måttstockarna visar med all önskvärd tydlighet fixeringen vid Israel och den proportionslösa och direkt ansvarslösa aktivitet denna alstrar. Brevet bidrar till att polarisera en redan infekterad konflikt. Som kyrkomedlem och ämbetsbärare i Svenska kyrkan betackar jag mig för att bli företrädd på det här sättet.

Annika Borg
Teologie doktor, skribent och präst