På Kyrkans Tidnings webbplats finns utfrågningen 1 oktober i Gottsunda av, bland övriga ärkebiskopskandidater, biskop Antje Jackelén, (https://kyrkanstidning.solidtango.com/video/antje-jackelen), till vilken jag hänvisar.

Jackelén framställer ett ’lågtröskelalternativ’ och ställer det mot människor ”som till punkt och pricka vet hur det är.”  Det är ingen enbart positiv egen vision, utan en polemik mot dem som tycker annorlunda än hon själv, framför allt deras metod, som hon kallar ’bokstavstroende’.  Jag vill ta upp en viktig aspekt av detta.

Denna polarisering har även viss bärighet på ledaren i Kyrkans Tidning  2013-10-09 ”Kristus på väg ut i marginalen?”, dvs att rikstäckande medier var totalt ointresserade, för om ärkebiskopskandidater inte anser att det Bibeln handlar om är relaterat till verkligheten, så torde det vara självmotsägande att försöka få dagens mediesamhälle att uppfatta det så.  Har Bibelns text något att göra med verkligheten utanför sig själv?  Eller är kristendomen hänvisad till marginalen av det enkla skälet att den egentligen inte är relevant?  Men nu åter till sakfrågan:

Menar nu någon för det första att man måste tro på allt i Bibeln för att vara kristen? Naturligtvis inte. Det vore heller inte möjligt.  Tro är något som växer, annorlunda än ett statiskt intellektuellt försanthållande.  Men det som gäller för en nykristen gäller inte på samma sätt för kristna ledare.  Inte så att en sådan heller måste förstå allt.  Även det faller på sin orimligthet: kunde vi fullt ut förstå Gud, vore vi Hans likar, ja mer.  Men en kristen ledare skall kunna visa på vägen för att andra skall kunna växa i tron.  Därför bör man kunna ställa krav på ärkebiskopskandidater.

Här spärrar Jackelén vägen för dem som vill tolka Bibeln på annat sätt än henne själv, och det är allvarligt: ”Tar man jungfrufödseln som en biologisk fråga, då har man faktiskt missat hela poängen.”

Men låt oss nu vara realistiska: var Jesus fullt ut människa, var han det även i biologisk mening.  Antingen var han då avlad genom samlag mellan Maria och en man, eller inte.  Det finns ingen anledning att rygga inför ordet ’biologisk’ i samband med Jesus mänskliga natur.  Och blev Gud inte fullt ut människa, kan Han inte frälsa oss. (Att det sedan är mer än biologi bör inte lösryckas från denna fundamentala förutsättning.)

För att inte resonera i det blå: det textsammanhang i Nya testamentet det hela gäller är Lukas 1:26-38, och särskilt versarna 34, 35:  ”’Hur skall detta kunna ske? Jag har ju aldrig haft någon man.  Men ängeln svarade henne: ’Helig ande skall komma över dig och den Högstes kraft skall vila över dig.  Därför skall barnet kallas heligt och Guds son.’” (Bibel 2000)

Frågan handlar nu inte om vilken etikett man sätter på sin egen läsning, ’tolkar’ för Jackeléns egen del, och ’bokstavstro’ för andras.  Det är en skenmanöver. (Alla, även Jackelén, läser i en mening bokstavligt, för annars skulle hon ju inte veta vad där står och hade inget att tolka, och alla tolkar förstås.)  Det handlar i stället om hur man tänker sig att textstället förhåller sig till den verklighet som ligger utanför texten, och vidare hur man anser den verkligheten förhåller sig till den verklighet i tid och rum som vi som nu läser texten befinner oss i.  Det första är en exegetisk och det andra en hermeneutisk fråga.  Båda är, om man så vill, av semantisk natur.

Här vill Jackelén klassificera texten som ’mytisk’ och därmed hänföra den till en annan tids-rumslig verklighet än den som vi, sentida läsare, befinner oss i; kanske även än Lukasevangeliets ursprungliga mottagare. Men med vilken rätt?

Visst finns det symboler, metaforer och poetiskt språk i Bibeln.  Men det går inte att komma runt frågan om textens referens, syftning, på verkligheten utanför, bara därför att man kallar texten något särskilt.  En komprimerad dikt kan ha lika stor verklighetsreferens som en utförlig prosaberättelse.

Tänk efter: här är världshistoriens största under; ja mer än så!  Med vilka ord skulle något sådant överhuvudtaget kunna sägas?  Lukas väljer det enkla språket.  Anspråket han gör i början av sitt evangelium: ”Efter att grundligt satt mig in i allt ända från början, har nu också jag beslutat att i rätt ordning skriva ned det för dig, högt ärade Teofilus.” 1:3 (B2000), är rätt tydligt: detta är verklighetshistoria med teologiskt innehåll.

Kristologin sysselsatte kyrkofäderna i århundraden. Ändå förblir den en paradox: gud och människa i en person. ”Ty ingenting är omöjligt för Gud” Luk 1:37 (B2000).  Varför måste nu Gud vara mindre än så för att bli relevant?

Jackeléns sätt att resonera är inte mer vetenskapligt eller akademiskt än andra sätt att tolka.  Alla tolkar, ja, men inte alla tolkningar av en text är lödiga, valida, rimliga, sannolika. Skall man nu tolka Lukastexterna på annat sätt än enligt de anspråk texten ställer, måste Jackalén (och alla andra) skärpa sig: det går inte att avfärda jungfrufödelsen med karikatyren ’bokstavstro’.  Man kan inte tro på bokstäver.  Sant.  Bibeln är inte inkrökt i sig själv. Men man kan tro på den verklighet, personer och händelser, som Skriften vittnar om. 

Endast genom att tillåta Bibeln ha att göra med verkligheten utanför texten kan Kyrkan komma ur sin egen isolering till den verkligheten.

Bo Krister Ljungberg

teol.dr i exegetik