Christer Sturmark har synpunkter på Stockholms domkapitels hantering av ett brev från Anna Karin Hammar med synpunkter på Annika Borgs agerande. Han skriver att det är ”en fördel att ha koll på fakta innan man går till attack”. Jag instämmer i det, och vill därför bidra med just fakta.
Vad gäller saken? En person har ställt frågor kring en prästs yttranden. Det händer då och då eftersom präster i sin vigning bland annat avger löften om trohet mot Svenska kyrkans ordning och bekännelse. För präster finns också en Codex Ethicus som ska hjälpa och stödja präster att leva i enlighet med sina löften, och låta lära och liv bli ett. Det är inget anmärkningsvärt att någon ställer frågor till domkapitlet om en prästs göranden. Det är en rättighet för var och en att ställa frågor kring hur präster lever sina löften. Sådana frågor behandlar vi oavsett vem det är som ställer frågorna. Vi gör nämligen inte skillnad på människor. Och, det är en viktig rättighet för varje präst att själv få ge svar på sådana frågor.
Varje människa, också en präst, har grundlagsstadgad åsiktsfrihet. Vigningslöften kan ibland ge anledning till ytterligare bedömningar. Sturmark skriver: ”notera att Annika Borg inte är anställd av Svenska kyrkan, utan agerar som fri debattör”. En präst är en fri debattör och bunden av sina vigningslöften. Oavsett vilken arbetsgivare en präst har gäller löftena hela livet.
Sturmark ställer frågan: ”Vad gör då domkapitlet?” Innan han inväntat svar gör han klart att skrivelsen borde ha lämnats utan åtgärd. Det är märkligt att läsa hur Sturmark tror sig kunna vara domkapitlets röst. Domkapitlet består av ledamöter som är demokratiskt valda med förtroende. Domkapitlets uppgift är att utöva tillsyn och ge råd, stöd och hjälp. Det betyder att domkapitlets uppgift är mer än att vara en rättsinstans. För att kunna bidra till den teologiska reflektionen behöver domkapitlet få höra flera röster.
Därför ber vi om yttrande från den som det ställts frågor kring. Det sker i en öppen process för att bägge parter ska få höras. Det är ett gängse förfarande som grundas i rättssäkerhet. Ingen – vare sig den som ställer frågor eller den som frågorna ställs kring – ska vara utlämnad åt godtyckliga bedömningar utifrån halten av personlighet. Därför har Sturmarks antydan om modern inkvisition inte med verklighet att göra. Enligt Wikipedia används ordet inkvisition idag som ”nedsättande benämning för rättegångar utan vederbörlig hänsyn för idag gängse rättsprinciper”.
Nästa gång domkapitlet möts kommer ledamöterna att ta del av Annika Borgs yttrande. Så ser en rättssäker procedur ut.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR