Biskopar, dags att ta ansvar för kampanjen mot Reva

Det hårt kritiserade Reva-projektet skulle pågå mellan år 2009 och 2014 och var ett resultat av Schengensamarbetet. I polisens arbete ingår inre gränskontroller för att säkerställa att personer som enligt gällande svensk lag inte har rätt att vistas i Sverige avvisas ur landet. Reva innebar att myndigheterna samarbetade för att ha möjlighet att uppfylla lagens krav.

Efter terrordådet på Drottninggatan har en ny debatt om Reva uppstått. I det offentliga samtalet ställs frågan om hur det kan komma sig att en person som inte har rätt att befinna sig i Sverige och fått avslag på sin asylansökan ändå vistats i landet år efter år. Den terror som skedde på Drottninggatan är en – fruktansvärd – konsekvens av en bristande inre gränskontroll.

Tonläget i dagens debatt om Reva är bitvis hätskt, men själva grundfrågan är viktig att ställa. För svar finns: År 2013 pågick intensiva och högljudda kampanjer mot Reva. Polisen har i efterhand sagt att de hårda verbala angreppen på polisen, de felaktigheter som spreds om vad Reva egentligen var och hur polisen utförde sitt arbete, omöjliggjorde deras uppdrag.

Det spreds rykten om att polisen rasprofilerade människor och stoppade mörkhåriga personer i Stockholms kollektivtrafik. Vittnen påstod sig ha sett kontrollerna. Ett av dessa vittnen var Stockholms biskop Eva Brunne. På en direkt fråga svarade hon att hon hört uppgifterna av andra som sett kontroller i kollektivtrafiken. Senare, i Kyrkans tidning (27/3 2013), menar hon att hon själv bevittnat kontrollerna. Men enligt den granskning som gjordes, och polisens egna uppgifter, hade sådana kontroller inte förekommit. Kyrkans tidnings journalist David Qviström undersökte saken och kunde inte hitta någon som kunde verifiera att kontrollerna i Stockholms kollektivtrafik skett. Andra- och tredjehandsuppgifter hade spridits vidare och transformerats till sanningar.

Det rådde en intensiv kyrklig aktivitet mot Reva, där slagord som polisstat och rasism haglade. I centrum för Svenska kyrkans kampanj stod kyrkans vänsterpolitiska tankesmedja, som finansierades av Stockholms stift och Lunds stift, där Antje Jackelén var biskop. De båda biskoparna var tillsammans med ärkebiskop Anders Wejryd pådrivande i jakten för att stoppa Reva. Det hördes inte många kyrkliga röster som problematiserade att kyrkan var drivande i att underminera förtroendet för polisen och rättsstaten.

Ärkebiskop Anders Wejryd undertecknade som ordförande i Sveriges Kristna Råd ett interreligiöst upprop mot Reva, där polisen uppgavs använda etnisk profilering och där trossamfunden krävde att få vara en del av den politiska debatten om vilka arbetsuppgifter polisen bör prioritera.

Ett annat upprop, i ett hårdare tonläge, stod den vänsterpolitiska kyrkliga tankesmedjan för: ”Polisstat? Nej tack! Upprop mot REVA”. Undertecknarna, bland dem fanns biskoparna Antje Jackelén och Eva Brunne, varnade för att svenska skattemedel användes för att ”påskynda införandet av en polisstat” och att svensk polis agerade ”strukturellt rasistiskt”. I andra texter på smedjans hemsida kallades Reva för en ”dödsmaskin”.

På twitter (24/2 2013) ville Antje Jackelén ge uppropen teologisk legitimitet: ” Vår mänskliga kraft räcker inte. Gud ger kämpande tro: motståndskraft mot varje Reva i den väv som förenar mänskligheten. #söndagsord 2 i Fastan”. Några veckor senare skedde en manifestation i Kungsträdgården mot Reva. Eva Brunne uppmanade från sitt twitterkonto (9/3 2013): ” Gör om, gör asylrätt! Nej till REVA i Kungsträdgården.”

I slutet av mars 2013 ägde ett biskopsmöte rum i Stockholm, på dagordningen stod Reva. Då hade den vänsterpolitiska kyrkliga tankesmedjan i veckor bedrivit lobbying för att biskopsmötet skulle besluta om ett större utspel mot Reva, ett nytt påskupprop. Men ett sådant påskupprop från biskopsmötet blev det dock inte, uppropet Sveriges Kristna Råd undertecknat ansågs tillräckligt.

Men att kampanjen mot Reva fortsatte att betraktas som en viktig kamp, åtminstone för några av biskoparna, framgår av den intervju Dagens Arena (24/2 2014) gjorde med Antje Jackelén när hon valts till ärkebiskop. Där lyfter den nyvalda ärkebiskopen fram kampanjen mot Reva som ett positivt exempel på att kyrkan inte kan ”vara annat än politisk.”

Kampanjen mot Reva 2013, som byggde på desinformation, kunde dock redan när den pågick härledas till grupperingen planka.nu, en aktivistisk politisk sammanslutning som kräver avgiftsfri kollektivtrafik. Att företrädare för den kyrkliga tankesmedjan gjorde gemensam sak med personer som hade haft kopplingar till den autonoma vänstern kunde även det friläggas när kampanjen mot Reva pågick.

Och mitt i detta fanns Svenska kyrkans biskopar. De spred samhällsomstörtande budskap och desinformation. Svenska kyrkan bidrog på så sätt till att försvåra polisens arbete med att upprätthålla lag, ordning och inre säkerhet i vårt land.

Civil olydnad kan varje människa välja vid ett givet tillfälle eller i ett särskilt ömmande fall. Men Reva-kampanjen hade politiska syften: Att trumma fram att polisen är ett hot mot människor hör hemma i samhällsomstörtande ideologier på ytterkanterna. Biskoparna utnyttjade sitt ämbete och sin plattform i Svenska kyrkan för en sådan politisk agenda.

Vi vill ha svar: Har ni biskopar som drev detta ändrat er vad gäller inre gränskontroller? På vilket sätt tänker ni ta ansvar för att ni drev en kampanj som har skadat det svenska samhället? Det vore hederligt om ni, mellan de ljusmanifestationer ni arrangerar för terrorns offer, säger något om detta.

Annika Borg
teol dr, skribent och präst i Svenska kyrkan

Johanna Andersson
doktorand i religionsvetenskap och fd präst i Svenska kyrkan

Läs replik på debattartikeln här!