Larsson vill hellre se en hälsning gudstjänstdeltagare emellan i början av mässan.
Att fridshälsningen kommit att placeras precis före nattvardsgången hör säkerligen ihop med den starka betoning som Jesus lägger vid att försoning med Gud inte kan skiljas från försoning med människor. Alltså måste vi, som Bergspredikan säger, först försona oss med vår broder (och syster) innan vi bär fram vår offergåva till altaret. (Matt 5:23-24).

Det är ett försonat vi som firar mässan tillsammans. En renodlat individualistisk förståelse av nattvardsmåltiden kan därför också ifrågasättas. Det finns ett samband mellan Kristi kropp på altaret och Kristi kropp gestaltad i den lokala gudstjänstförsamlingen. Det är också därför som kyrko­fäderna säger att vi inte kan vörda Kristus närvarande i brödet, om vi inte också vördar honom närvarande i de fattiga.
Den finns i det här sammanhanget en alternativ placering av fridshälsningen som är väl värd att överväga när den nya kyrkohandboken nu arbetas fram. I Church of England har man haft möjlighet att förlägga Herrens frid i övergången mellan kyrkans förbön och måltiden; den bortfaller då på den plats där vi är vana. En svensk översättning av denna modell finns i det Missale för Svenska kyrkan som utkom på Artos förlag 2008.

Det är en ordning som fungerar väl där den prövats. En sådan gestaltning av fridshälsningen tar Jesu ord om försoning på allvar och tydliggör det djupa sambandet mellan kyrkans gemenskap och brödsbrytelsen, samtidigt som den skapar en större koncentration inför mottagandet av Herren själv i kommunionen.

Mikael Löwegren
Präst, bosatt i Ryssby

Mikael Isacson
Kyrkoherde i Fuxerna