Kunskapsfrukost. Att lyfta fram två av många grupper i kyrkovalet som huvudaktörer, på ett sätt som bara bekräftar dessa gruppers självbild och propaganda, det är omdömeslöst.
Under rubriken ”Kyrkovalet 2017 – en riktig rysare” inbjuder Stockholms domkyrkoförsamling till en så kallad ”kunskapsfrukost för journalister”.
Det är lätt att se den goda tanken bakom initiativet. Journalister i gemen kan nog antas ha tämligen bristfälliga kunskaper om både Svenska kyrkan, dess demokratiska organisation och det kyrkliga valsystemet. Och de båda medverkande föredragshållarna tycks mig kompetenta, så det blir förhoppningsvis en givande frukost för de journalister som hörsammar inbjudan och kommer för att lyssna och fråga.
Den journalistiskt vinklade rubriken om ”rysare” känns aningen krystad, men går möjligen att stå ut med, om man uppfattar den som ägnad att med en spetsig knorr ”väcka intresse”. Men sedan tar min välvilja slut. I fortsättningen skriver man sedan, i vad som väl ska förklara det ”rysansvärda”:
”Sverigedemokraterna har i år 1000 kandidater mot 160 förra valet då partiet fick 6 procent av rösterna. ’Vi ska ta över’, säger Jimmie Åkesson. SD förordar en traditionell kyrka med inriktning på det svenska och ett ’offensitvt inhemskt missionsarbete’.”
SD har alltså än en gång lyckats. Med några tillspetsade one-liners och lite vapenskrammel åstadkommer man den önskade effekten – att placera sig själva i centrum av kyrkovalet. För alla kristna för vilka omsorgen om främlingen och flyktingarna utgör något av trons centrala uttryck känns det naturligtvis rysligt – men är verkligen SD huvudfrågan i valet?
Varför gör domkyrkoförsamlingen SD den tjänsten att få rollen av valets spännande knorr? Det är verkligen dubiöst.
Fortsättningen blir dock inte bättre, tvärtom. I de svartvita dikotomiernas dramaturgi behövs förstås en motståndare, och vi får strax veta vilken:
”Socialdemokraterna är huvudmotståndare. Fick 29 procent i förra kyrkovalet. Förordar tolerans, arbete med flyktingar och dialog med andra religioner.”
Att formulera sig på det viset är uttryck för ett extremt dåligt omdöme hos dem som gjort den. Som jag ser det ett grovt övertramp av den opartiskhet som en församling och dess företrädare måste iaktta när det gäller information om kyrkovalet.
Även om det hade stått att ”SD anser att (S) är deras huvudmoståndare”, eller ”(S) anser att SD är deras huvudmotståndare” hade det varit orimligt att lyfta fram två av valets partier som vinkel på inbjudan och huvudfråga i kyrkovalet. Det är ju det som blir effekten.
Men nu står det inte ens så. Det står att (S) är SD:s huvudmotståndare. Ett omdöme alltså, från inbjudarna. Och ren reklam för (S), trots att de som kan ses som huvudansvariga för att ha släppt in SD i kyrkomötet. Genom beslutet om direktval till kyrkomöte och stiftsfullmäktige, som infördes i den nya kyrkoordningen inför relationsändringen 2000, fick SD chansen att ta sig in i kyrkomötet helt utan lokal församlingsförankring. (S) kan där ses som huvudansvarig genom att vara den största av de grupper som röstade för den förändringen.
Nu utnyttjar (S) det faktum att SD tackade för inbjudan och satsade målmedvetet på kyrkovalet Detta genom att blåsa upp SD som ett av de stora hoten mot kyrkan som bara (S) – som ”huvudmotståndare” – är en garant mot.
Tyvärr medverkar inbjudarna här till att förmedla den propagandabilden. Påståendet att (S) är huvudmotståndare kan lätt uppfattas som att ”den främsta kraft som kan hejda SD:s framfart är (S)”. Det tycker jag är ett rejält övertramp. Jag vill i stället påstå att evangeliet som kyrkan är satt att förkunna är den enda garanten mot SD:s okristliga propaganda. Och när det kommer till nomineringsgrupper så finns det många som står emot SD.
Förvisso är många journalister både okunniga och kanske ointresserade av kyrkovalet, vilket till exempel yttrar sig i fördomar som att huvudfrågan i kyrkovalet handlar om ”hotet från SD”.
Men lösningen på det kan rimligen inte vara att underblåsa fördomarna genom att befästa dem och ta dem till utgångspunkt för en inbjudan till en ”kunskapsfrukost”.
Att dessutom samtidigt lyfta fram två av många grupper i kyrkovalet som huvudaktörer, på ett sätt som bara bekräftar dessa gruppers självbild och propaganda, det är exempellöst omdömeslöst.
Vad säger domkyrkoförsamlingens ledning om detta? Ska församlingen verkligen på detta sätt medverka till att ge gratisreklam till två av kyrkovalets nomineringsgrupper?
Fakta: Tillägg
När mitt inlägg skrevs så stod det, i texten om evenemanget, på domkyrkoförsamlingens webbplats fanns en formulering att ”Socialdemokraterna är huvudmotståndare” (till SD, underförstått).
Nu har församlingen, efter kritik ibland annat Dagen, ändrat den texten, så nu står det ”Socialdemokraterna ses även denna gång som huvudmotståndare” och man har även lagt till några länkar som inte fanns från början när inbjudan gick ut.
Tanken med ändringen är väl att något förtydliga att det är SD som ser så på (S), men det är fortfarande inte glasklart, det kan uppfattas som ”ses allmänt som” eller ”ses av många som”.
Detta är dock inte huvudpoängen i min kritik, utan det faktum att man i sökande efter en spännande vinkel väljer att lyfta upp två av valets många nomineringsgrupper som några slags huvudkombattanter – på ett sätt som de dessutom båda har anledning att uppfatta som utmärkt gratisreklam.
Lars-Gunnar Frisk
LÄGG TILL NY KOMMENTAR