När jag går i kyrkan vill jag precis som Ann Heberlein skriver, höra Guds ord, be och bekänna mina synder. Av några andra skäl går jag faktiskt inte dit. Och om jag inte får möjlighet att göra det, har jag ingen anledning att slösa tid på ett kyrkobesök.

Ann Heberlein är ingen grinig stockkonservativ teolog. Där­emot är hon en av de mera framstående teologer som disputerat vid ett svenskt universitet på senare år. Därför finns det all anledning att lyssna på vad hon har att säga. För var skulle vi kunna höra hemma om inte i Svenska kyrkan, vi som likt Heberlein tycker att det är självklart att homosexuella ska få gifta sig i kyrkan, eller att kvinnor kan prästvigas, men som samtidigt känner oss oroade över gudstjänstens och förkunnelsens förflackning? Själv vet jag inte vart jag skulle ta vägen. Kanske är det enda alternativet att bli religiös vilde.

Thomas Ekstrand
docent i systematisk teologi,
Uppsala universitet
Diakon