Sverige har haft en statskyrka som länge var en rätt totalitär myndighet. Under 500 år styrdes den av påven och hans utsända. Från den tiden finns en mängd kulturvärda kyrkobyggnader och dessutom det levande minnet av lokala helgon (Botvid, Sigfrid, Ragnhild m fl) och bland dem framför allt Birgitta som kanoniserades av påven och räknas som en av Sveriges i världen mest kända personer.

Gustav Vasa kapade banden och lade kyrkan under Sveriges politiska system. Den strukturen varade också i nästan 500 år. Prästerna kom att utgöra ett av de fyra riksdagsstånden. I modernare tider var det ecklesiastikministern som ansvarade för kyrkskattens nivå, tillsatte bis­kopar och så vidare.

Problemet blev att en begreppsförvirring uppstod, inte minst under 1800- och 1900-talen. En del biskopar och kyrkoherdar, utsedda av politiskt ideologiska skäl, stod inte ens upp för kyrkans bekännelse. Under 1900-talet stärktes faktiskt politiseringen. Det gällde att vara politiskt korrekt, vanligen social­demokrat, för att få inflytande i kyrkan. Ibland blev följden rent barock. Biskopsämbetet blev för somliga ett steg på en banad karriärväg, där nästa steg var minister eller professor.

År 2000 skildes dock kyrka och stat åt. Svenska kyrkan fick då ”nomineringsgrupper” i kyrkovalen, i stället för ”partier”. År 2014 slår förändringsarbetet igenom med en genomgripande strukturrationalisering av det gamla mönstret. Det sker också i Södertälje.

Kyrkan ska i sin fria position fortsätta vara demokratiskt ledd, men alltmer med tankar utifrån sitt eget väsen.
I Södertälje är den demokratiska bilden sedan en tid sådan att Moderaterna, Socialdemokraterna och Partipolitiskt obundna (Posk) är jämnstora. De flesta politiska partier har överlämnat kyrkofrågorna åt fria nomineringsgrupper. I år sällar sig moderaterna till det nytänkandet och ställer upp i valet under ny beteckning.

Några politiska partier fortsätter dock till synes oberörda av tidens gång. I Södertälje gäller det tydligast Socialdemokraterna. Motiveringen för dem är att man ser allt i samhället som en helhet och en enhet. Sverige­demokraterna ställde upp i förra kyrkovalet utan att nå något reellt inflytande. För dem är nog kyrkopolitiken en språngbräda och övningsplats för andra ambitioner. Ideologi och människosyn är oförenlig med kyrkans ambitioner.

Framtiden verkar vara en snitslad bana för ansvarskännande utanför det partipolitiska systemet. I Södertälje har Posk såsom oberoende kunnat stödja goda tankar från både social­demokratiskt och moderat håll och därmed haft ett viktigt inflytande. Gruppen utgör också en tydligt märkbar röst på stifts- och riksnivå.

I årets kyrkoval vill vi därför rekommendera ett stöd för partipolitiskt obundet inflytande. Det är att stödja den modernisering som sker som en fortlöpande process i Svenska kyrkan. Egentligen är det den enda logiska följden av den utveckling som pågår. En traditionell röst i partipolitisk riktning är att stödja en utgående tidsrest, detta sagt med djup respekt för många väl insatta och duktiga kyrkopolitiker inom partitraditionen.

Den unga generationen verkar förstå den aspekten. På Posk:s listor är medelåldern betydligt lägre än i de nu gällande demokratiska organen.
Även om det direkta kyrkliga intresset i allmänheten skiftar i tiden, bör vi gemensamt se till att Sverige har en modernt utformad kyrka som erbjuder gemenskap, förmedlar livsmod och möter oss individer med respekt i livets både lyckliga och tunga situationer.

Gustaf Bengtsson
ordförande i Posk, Södertälje, 2 vice ordf i Södertälje kyrkoråd
Ulf Sundblad
gruppledare i Posk, Södertälje, 2 vice ordf Södertäljes kyrkliga samfällighet