Katolska kyrkans motstånd mot jämställdhet mellan kvinnor och män har aldrig varit så smärtsamt påtaglig som nu. I USA försöker kyrkans ledning tvinga tusentals allt frimodigare ordenssystrar tillbaka till lydnad och underordning. I Österrike revolterar manliga präster mot förbudet för kvinnor att bli präster. På Irland stödjer 77 procent  katoliker prästvigning av kvinnor i ny undersökning och 75 procent anser att kyrkans sexuallära inte är relevant för deras del.  I Tyskland undertecknade drygt 300 teologer ett Memorandum 2011 som bland annat krävde kvinnliga ämbetsbärare.

Mot denna bakgrund är en tvist om katolska kyrkan främjar eller inte främjar jämställdhet mellan kvinnor och män lätt bisarr. Ändå har den nyligen fått känslorna att svalla i Svenska Dagbladet (SvD).
I en debattartikel den 17 april beskrev jämställdhetsminister Nyamko Sabuni och hennes danske kollega Manu Sareen hur Vatikanen tillsammans med konservativa muslimska länder motarbetar kvinnors rätt till sexualitet och sexuell hälsa.
Vatikanens ståndpunkt är ett faktum. Att kvinnors makt över den egna sexualiteten är en mycket väsentlig förutsättning för jämställdhet är också ett faktum. Män har aldrig saknat makt över sin sexualitet.

Men tre ledande lekmän i Stockholms katolska stift for ändå i taket över Sabunis och Sareens konstaterande. Orsaken var förstås att kvinnors rätt till sexualitet och sexuell hälsa på jämlika villkor förutsätter sexuellt självbestämmande, tillgång till preventivmedel och en lagstiftning som möjliggör en medicinskt säker abort om kvinnan väljer detta alternativ.
De båda jämställdhetsministrarna anklagas 21 april i SvD för ”okunnighet och religionsfientlighet.” Katolska kyrkans ställningstagande ”främjar jämställdhet och hälsa”, hävdar de tre skribenterna.

Det väljer alltså att bortse från de blodiga konsekvenserna i främst fattiga länder av kvinnors sexuella underordning. I stället åberopar trion att katolska kyrkan minsann ger både sjukvård och utbildning åt kvinnor:
”Katolska kyrkan är en av dem som gör mest för att främja kvinnors hälsa. Det finns 125 017 katolska sjukinrättningar i världen. Kyrkan står i Afrika för över 25 procent av aidsvården och driver
50 000 skolor som ger flickor den utbildning som behövs för långsiktig jämställdhet. En insats långt utöver vad många anar. ”

Ingen kan förneka att katolska kyrkan gör heroiska insatser i alla världsdelar inom särskilt sjukvård och skolväsende.  Dock bör det poängteras att ”katolska kyrkan”  i detta sammanhang till cirka 90 procent betyder ordenssystrar och kvinnliga lekmän.
Talar vi ”katolska kyrkan” i betydelsen dess hierarki, dess kuria eller dess regering, inklusive servicepersonal och funktionärer cirka 500 personer och räknar bort all kvinnlig servicepersonal och alla kvinnliga funktionärer kan kyrkans kvinnor räknas på ena handens fingrar.
I beslutsfattande funktion när det gäller trosfrågor finns ingen kvinna överhuvudtaget. I 2 000 år har enbart män haft ensamrätt att utforma katolska kyrkans tro och lära inom samtliga livets områden inklusive sex och samlevnad.

Trots att det alltid funnits kvinnliga teologer och numera dess­-utom kvinnliga katolska yrkesteologer äger ingen kvinna rätt att  predika inom mässans ram utom möjligen ”kommentera evangelietexten” om prästen är progressiv.  Ett beslut från 1983 att även flickor får ministrera ifrågasätts – även i Sverige. Det anses öka flickors önskan att vilja bli präster inom sin kyrka om de får assistera vid altaret under mässan.

Samtidigt som de tre protesterande katolikerna i SvD bestred att katolska kyrkan motarbetar kvinnors rättigheter publicerade Vatikanens troskongregation ett utlåtande i lärofrågor som vänder sig till ordenssystrar i USA.
De ska sättas under en biskops förmyndarskap emedan Vatikanen anser att det uppstått ”dokrinära problem som ej är kompatibla med läroämbetet.”
Det handlar om att ordenssystrar inte håller sig till det som ordenssystrar alltid gjort nämligen att hålla tyst medan de arbetar, till exempel på de ”125 017 katolska sjukhusinrättningarna  eller 50 000 skolorna”.

Dagens ordenssystrar arbetar fortfarande gärna ute på fältet med sjuka och samhällets svagaste. Det som tillkommit är att det nu även finns ordenssystrar som blivit talföra på ett sätt som Troskongregationen uppfattar som störande. Till exempel vågar de säga emot USA biskopskonferens och stödja president Obamas sjukvårdsreform.
Biskoparna säger nej med motiveringen att sjukvårdsreformen bland annat ger tillgång till preventivmedel. Då konsekvensen riskerar bli att samhällets fattigaste går miste om hälsovård har katolska kyrkans motstånd mot jämställdhet nått hittills oanade avgrunder.
Irène Nordgren
Gert Gelotte