Guds hus en vision i Fisksätra

När blev fredsfrämjande initiativ och all slags motverkan av främlingsfientlighet orimliga att arbeta för? Mycket kan man kalla projektet och kritisera det för, men knappast detta. Kritikerna glömmer att kristna såväl som muslimer och judar har alla sitt ursprung i den abrahamitiska tron och delar därmed en monoteistisk gudsbild. 

Sanningen är den att det inte finns någon byggnad som heter Guds hus i Fisksätra. Det finns en social verksamhet som drivs av Nacka församling, S:t Konrads katolska församling, Muslimernas förening i Fisksätra och Stockholms stadsmission och det finns andra gemensamma verksamheter. Men Guds hus som begrepp existerar än så länge bara som en tydlig vision om något bättre, något annat än det vi religioner och samfund lyckats bygga tillsammans. Det är en motbild mot det reflexmässigt konfrontativa idealet.

Vi tror att Guds hus har alla förutsättningar att kunna växa fram eftersom det är ett lokalt initiativ och ett lokalt behov som härrör ur förtroende, relationer, lokalfrågor, ekonomi och en särskild och positiv Fiskätraanda.

Den bärande idén är att det inte bara är kristna samfund som kan samexistera utan även religioner, utan att därmed inkräkta på varandras uppdrag eller förutsättningar. Det finns så pass mycket gemensamt att samlas kring, vilket vi formulerat i vår värdegrund och det finns en stark tilltro till att vi människor är kapabla att leva med olikheter sida vid sida och till och med se dem som berikande. 

Men de skillnader som finns och kommer att finnas skall inte utslätas eller osynliggöras och dessa samtalas det inom projektets verksamhet kontinuerligt om. Varje dag möts olika uppfattningar om familj, sexualitet, äktenskap och andra värderingar som formar våra liv.

Men vi menar att med det gemensamma som utgångspunkt, skapas en bättre förutsättning för samtal kring olikheter än vad det särskiljande kan göra. Vår tro är att när människor möter varandra och upptäcker det djupt mänskliga hos varandra bortom det religiösa och rituella, byggs det förtroende som kan bära också det som upplevs som farligt främmande. Det gemensamma får i Guds husprojektet sin yttre manifestation i själva byggnaden, men dess essens är givetvis det gemensamma uppdraget att leva i kärlek till vår nästa och hela skapelsen.

Det är en väl känd erfarenhet att i mötet med det annorlunda blir den egna tron prövad, förtydligad och i bästa fall fördjupad. Det är även vår absoluta uppfattning i religionsdialogen i Fisksätra. Den innebär att vi utmanas att rikta blicken mot vår egen tradition, vår bekännelse, identitet och kallelse.

Att det är just muslimer och inte judar och att det är just katolska och inte ortodoxa kristna beror på att det inte finns någon annan organiserad religion eller samfund i Fisksätra. Om så hade varit fallet är jag övertygad om att även de hade haft en plats i projektet. Men är det så underligt att vi intresserar oss för den muslimska tron när ca 40 procent av de boende i Fisksätra är muslimer? Är det konstigt att vi vill lyssna till andras människors erfarenhet och tolkning av det andliga livet? Svenska kyrkans identitet och kallelse inspireras av och härrör ur Kristusberättelsen, men vi tror väl inte att det är den enda berättelsen om Gud och andlighet som är värd att lyssna till?

Det finns bara en andlighet men många språk för den. Det finns bara en gudom men många tolkningar och uppenbarelser av den. Kyrkan har sin tolkning, även om vi glömmer bort att den är långt ifrån entydig. Om vi kan se det, blir religionsmöten intressantare och mindre hotfulla för den egna tron.

Under hösten bygger vi om lokalerna och kyrksalen i Fisksätra kyrka för vårt eget, men också vårt gemensamma gudstjänstfirande med den katolska församlingen. Det är ett uttryck för hur mycket vi delar i Gudsbilden, även om annat tyvärr än så länge skiljer oss åt. Samtidigt ligger en ansökan hos kommunen om planförfarande och försäljning av mark till den muslimska föreningen så att de kan uppföra en moské i direkt anslutning till byggnaden. De kommer när detta är klart "göra sin bön" i mosken. Inte i kyrksalen.

I Fisksätra arbetar vi aktivt och medvetet för att bygga vidare omkring den gudstjänstfirande församlingen som Nacka församling ansvarar för i Fisksätra, så att de som söker sitt andliga hem där kan växa i tro och liv. Det sker i den mångreligiösa och mångkulturella kontexten som Fisksätra bjuder. Det måste givetvis färga även gudstjänstliv och verksamhet. Allt annat vore absurt.

Carl Dahlbäck
Kyrkoherde Svenska kyrkan Nacka församling