Den högkyrkliga Missionsprovinsen vill bli en del av Internationella lutherska rådet, ILC. Det framgår av en nyhetsartikel i Kyrkans Tidning nummer 12/13-16. I artikeln förklarar Roland Gustafsson, som är provinsens missionsbiskop och ledare, att det är rådets teologiska hållning som är grunden för ansökan om medlemskap.

Att redovisa antalet medlemmar i den egna provinsen vill dock inte Gustafsson. Jag har – mot bakgrund av det inte direkt lågmälda tonfallet mot Svenska kyrkan från provinsföreträdare och sympatisörer, som kan läsas i kyrkliga bloggkommentarer – skriftligen till honom efterhört provinsens sammanlagda omfattning och medlemsantal. Alltså rörande rena fakta, precis som de redovisas av Svenska kyrkan och andra samfund. Trots påminnelser förblir dock missionsbiskopen tyst. Inte heller på provinsens annars välutvecklade hemsida kan man få svar på frågorna.

Däremot är udden på hemsidan mot Svenska kyrkan vass: kyrkan är en ”kongregationalistisk politikerstyrd kommunalkyrka”, i vilken den ”politiska makten dominerar kraftigt även över biskoparna och prästerna”, samtidigt som det hävdas att ”ämbetet saknar egen representation i kyrkomötet” och att detta avgör ”lärofrågor efter politiska majoriteter i stället för att fråga efter Herrens uppenbarade vilja i Bibeln.”

Tyvärr nämns inte existensen av en läronämnd, bestående av bland andra samtliga biskopar och genom vilken samtliga lärofrågor skall passera.

Liksom alltså tystnad om provinsens eget medlemsantal. Varför döljs detta?

Bengt Olof Dike

Tidigare kyrkomötesledamot,

nu församlingsengagerad