Replik. Frågan om inkarnationen och himmelsfärden handlar inte om teologiska spetsfundigheter och är inte en lek med teologiska begrepp och definitioner, skriver debattörerna.
Vi konstaterar att ärkebiskopen i sin replik inte svarar på den ställda frågan om Kristus även efter himmelsfärden har kvar sin mänskliga kropp. Jackelén menar att Kristus fortsatt har en mänsklig natur, men frågan gäller nu vad som sker med kroppen i och med himmelsfärden.
Eftersom inkarnationen handlar om ”kroppen”/”köttet” försökte vi i vårt förra inlägg få klarhet i hur man närmare ska förstå ärkebiskopens uttryck ”no longer incarnated in a human body”, ett uttryck som hon i debatten inte har beklagat eller tagit tillbaka.
Frågan är: På vilket sätt är Guds son efter himmelsfärden förbunden med ”köttet”, det vill säga den mänskliga kroppen?
”Inkarnation” kommer från in carne, alltså att Guds Son har kommit ”i köttet”. Han blev sann människa av kött och blod, lik oss i allt utan synd. Ingenting i Bibeln säger att han har lämnat sin mänskliga kropp. Däremot skildras i Nya testamentet hur Kristus med denna kropp har lidit och dött, och det poängteras i evangelierna att graven var tom och att han har uppstått och tagits upp till himlen.
Att hålla fast vid dessa Bibelns ord är inte något som begränsar trons mysterium. Tvärtom är orden en förutsättning för mysteriet. Skriftens ord ställer oss inför en verklighet som vi aldrig annars hade kunnat tänka ut eller nå fram till. Med detta är sagt att för luthersk teologi är inte orden ett hinder utan en stor Guds gåva och trons förutsättning.
Ärkebiskopen citerar i sin replik Thomas av Aquino. Relevansen förblir oklar då Thomas i denna del av Summa förutsätter en kontinuitet mellan den kropp som trädde fram ur Marias moderliv, uppstod och uppsteg till himmelen. Thomas betonar att Kristus ”kroppsligen” visade sig för Paulus på Damaskusvägen och att det är med sin kropp han ska återvända hit för att döma världen.
Våra bekännelseskrifter lägger stor vikt vid att Kristus fortsatt, efter himmelsfärden, har den kropp som han antog genom inkarnationen. Vi har redan pekat på förbindelsen mellan kristologi och nattvardslära (Konkordieformeln, art 7 och 8).
I bekännelseskrifterna kallas vidare det faktum att Kristus fortfarande är sann människa som delar vårt kött och blod för ”den högsta tröst”. Varför? Därför att Kristi gudom för oss syndare är ”som eld för torr halm”. Men trösten är att Kristus är hos oss även som människa, just som den människa som prövat all bedrövelse och kan ha medlidande med oss.
Han ”vill vara hos oss i all vår nöd även efter den natur, enligt vilken han är vår broder och vi är kött av hans kött” (Svenska kyrkans bekännelseskrifter sidan 649f).
Frågan om inkarnationen och himmelsfärden handlar inte om teologiska spetsfundigheter och är inte en lek med teologiska begrepp och definitioner. Vår fråga är ställd utifrån insikten att det i vårt land än i dag finns människor för vilka Kristi sanna mänsklighet är den avgörande skillnaden mellan hopp och förtvivlan.
Det handlar om hur vi ska förstå Gud och hans handlande med världen genom inkarnationen, om hur djup hans identifiering med oss människor är.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR