Jag vill försvara rätten att uttrycka sin tro

Patrik Pettersson riktar i en insändare kritik mot det faktum att jag argumenterat till förmån för en ansökan om tillstånd för böneutrop från en moské i Växjö. Petterson menar att det finns anledning att framföra kritik på tre punkter mot mitt ställningstagande – ecklesiologiskt, teologiskt och pastoralt.

När det gäller den ecklesiologiska kritiken om vad som tillhör en biskops ämbete menar jag att det är utomordentligt viktigt att som troende ge stöd åt andra troende att få utöva sin religion. Jag vill leva i ett samhälle där religion och troende får plats i det offentliga rummet. Religionsfriheten är något som vi lätt tar för självklar, men den som kan sin historia vet att vi inte kan göra det. Religionsfriheten är viktig att värna såväl för oss kristna som för andra.

Den teologiska kritiken handlar om att jag reducerar Jesus till att vara ett etiskt föredöme gällande religionsteologi och att jag förtjänar epitetet ”doktrinärt ansvarslös”. Här gör Pettersson misstaget att mena att mina inlägg i denna debatt skulle ge uttryck för en helhetsuppfattning. Något sådant har jag aldrig hävdat. Som Pettersson säkert förstår är jag medveten om att kristologin är ett avsevärt större ämne, vars vidd jag aldrig skulle drömma om att begränsa. Inte heller tillskriver jag Jesus värderingar som är mina egna. Det är tvärtom så att jag har dessa värderingar just för att jag är troende och kristen.

Den tredje kritiken är av pastoral art och handlar enligt Pettersson om två saker; dels att min lojalitet ska vara med kyrkans folk, dels att jag inte ska ha synpunkter på muslimsk trosutövning.

Jag kan försäkra Pettersson om att jag har min djupa lojalitet med den kyrka i vilken jag är döpt och vigd till präst och biskop. Den kristna tron har varit, är och kommer att vara min livsluft. Jag är tryggt förankrad i min identitet som kristen och tron på Jesus Kristus som Frälsare. Lika självklart som att lojaliteten finns hos min kyrka, lika självklart är det att kyrkan till sin natur är gränsöverskridande och att ansvaret därför inte kan begränsas på det sätt som Pettersson menar.

Att jag inte ska ha synpunkter på muslimsk trosutövning ligger nära den förstnämnda kritiken, att det inte tillhör mitt ämbete att argumentera för muslimsk mission. Jag menar dock att detta i grunden inte handlar om att ha synpunkter på muslimsk trosutövning, utan om att försvara den mänskliga rättigheten att få uttrycka sin tro, oavsett vilken religion man bekänner sig till.