Jesushändelserna är grunden

Jag är glad för svaret från KG Hammar om Kristus är en tankekonstruktion eller inte, det är ju trons kärnämne som vi talar om. Jag har läst och verkligen försökt förstå vad KG Hammar menar.
Det första jag vill säga är att man inte alltid behöver ställa saker mot varandra. Det är en falsk motsättning mellan tro som försanthållande och tro som tillit. I klassisk teologi har man skiljt på fides qua, själva trosakten och fides quae, innehållet i tron. Men de utesluter inte varandra, vi behöver inte välja antingen eller. Det är inte heller så att det enda viktiga är att tro, så att vad man tror på inte spelar någon roll. Det vi tror på, påverkar hur vi tror.
Inte heller behöver vi välja mellan om Gud besöker oss utifrån, eller om Gud kan erfaras inuti varje människa. Gud kan alldeles utmärkt närma oss på bägge sätten.

Om jag har förstått KG Hammar rätt så menar han att de första kristnas erfarenhet av Jesus ledde till en tolkning av honom som Kristus och möter oss i narrativ form: evangelierna. Så långt är jag med. Men vad var det de erfor? Vad var det för upplevelser som fick dem att skapa (tankekonstruktionen) Kristus. Eller med andra ord: vad var det för speciellt med Jesus? Om han till exempel inte uppväckte änkans son, varför skulle då folk uppleva en ”synliggjord gudsnärvaro”?

Jag upplever att det vi diskuterar är hönan och ägget. KG Hammar menar (som jag förstår det) att andras erfarenhet av relationstäthet och gudsnärvaro (hos Jesus antar jag) ledde till de underberättelser som vi nu har om honom. Jag vill vända på det och menar att händelserna som vi har i berättelserna är grunden för erfarenheten och insikten om gudsnärvaron hos Jesus. Varifrån skulle annars denna insikt komma?

Om det inte var något speciellt med Jesus som historisk person, kan vi då ta vilken historisk gestalt som helst och tolka in gudsnärvaro även där? Skapa berättelser och konstruktioner som ”tolkar mitt liv och öppnar för mig erfarenheten av Guds närvaro, här och nu”. Jag får intrycket att den historiska utgångspunkten inte spelar någon större roll för KG Hammar.

För de första kristna så kom praktik före teori. De var med om saker som de sedan reflekterade över. Då kan vi inte lämna därhän vad de faktiskt var med om. Att vi lever 2000 år senare förändrar inte det, avståndet i tid gör inte händelsen mindre viktig eller konkret. Det betyder inte att tyngdpunkten inte skulle ligga här och nu, utan att det som skedde då har lika stor relevans för oss som lever i dag. För min del får vi gärna låta det vara rymd kring tolkningarna, men då måste det också finnas en verklighet att tolka.

Tobias Bäckström
Kyrkhult