Kan man vara kristen bortom Gud?

I de tidigaste församlingarna uppstod som vi vet en konflikt kring om det skulle vara ett krav att de manliga hednisk-kristna medlemmarna lät omskära sig på judiskt vis, vilket vi kan läsa om i bland annat Galaterbrevet. Paulus blir rasande på de som hävdar att omskärelse är nödvändigt för att man ska kunna räknas till gruppen och ta del av kärleken och gemenskapen i Kristus. Han skäller på galaterna, om de igen börjar dela upp vilka som är innanför och vilka som är utanför baserat på omskärelsen så har nåden genom Kristus gått dem förbi.

I ett brev från fängelset reflekterar Dietrich Bonhoeffer över denna konflikt. Han menar att omskärelse som villkor för frälsningen nu motsvaras av kravet på religion, med vilket han avser vad vi skulle kalla föreställningen om något övernaturligt. När vi tittar närmare på hur det idag fungerar i praktiken så är det just detta att vara en tillhörighetsmarkör, en sorts mental omskärelse, som är den enda funktion en bokstavlig tolkning av att tro på Gud som en från människan oberoende, självständigt handlande och skapande kosmisk makt fortfarande har.

I allt som traditionellt hört till denna teistiska guds uppgifter har vi nu andra förklaringar. Vi förväntar oss inte mirakulösa ingripanden som ska rädda oss från stormar. Vi ber i första hand om stöd och kraft vid svår sjukdom, inte om mirakulöst helande. Den som väljer bön framför modern medicin anses, med rätta, vara en fanatiker och/eller helt enkelt från vettet.

Vi menar att det kristna budskapet är för stort och viktigt för att stängas in bakom en lag-gärning, ”tro på Gud”, som inte har någon annan praktisk konsekvens än att markera innanförskap. Det är dags att överge den tömda symbolen att Jesus nedsteg från ovan där och öppet omfamna att hans gudomlighet kommer sig av att det är vi som i tro erkänner honom som Kristus.

Att vi låter honom, enligt Luthers funktionella gudsdefinition, vara den som vi väntar oss allt gott av och som vi i all nöd tager vår tillflykt till. Vi vet att det här är ett perspektiv som egentligen ligger nära hur många inom kyrkan idag resonerar. Men eftersom man inte öppet vågar ta ställning är det inte konstigt att man misslyckas med att kommunicera det utåt.

Därför är det är dags att börja vara öppen och tydlig med att en levande kristen tro inte behöver innehålla en förmodern världssyn med övernaturliga inslag. Som led i detta startades nätverket Kristen Bortom Gud och en av de första aktiviteterna vi drog igång i höstas var en serie kvällsandakter i samarbete med Gustaf Vasa församling. Det började smått men har vuxit med tiden och ser ut att fortsätta göra det nu under våren. Människor som hör av sig till oss och kommer till våra andakter uttrycker intresse och glädje över att det äntligen finns ett alternativ som tar dem på allvar.

De vill känna sig välkomna att söka en sanning i de bibliska berättelserna utan att betrakta dem som historiska händelser. För detta är de beredda att resa till Stockholm från Uppsala eller Västerås en vanlig måndagskväll. En del har blivit positivt förvånade över ”hur troende kristna” vi som anordnat upplevts. Och det är vi ju, annars skulle vi inte bry oss så här mycket. Vi menar endast att kristen tro inte handlar om ett ställningstagande till utsagor om övernaturligheter som faktamässigt sanna.

Vi inbjuder alla som tvekar att ta steget fullt ut och öppet stå för en sådan trosförståelse, låt oss kalla den existentiell eller icke-teistisk. Det som väntar är inte en reduktion av det kristna budskapet. Tvärtom öppnar sig alla möjligheter att till fullo tillgodogöra sig vår rika tradition och att förkunna evangeliet utan att kompromissa med vare sig symbolerna eller kärnan i budskapet. Så kan vi också vara en kyrka som tar sitt uppdrag att vara alla sina medlemmars andliga stödjepunkt på fullaste allvar. Genom församlingar som på lika villkor inkluderar både de mentalt omskurna och de icke omskurna. Precis som Paulus önskade.