Kyrkan måste göra upp med judehatet

Fasansfull är också den antisemitism som frodas i anslutning till konflikten, en antisemitism som kan spridas som en löpeld över världen. Och därmed också inom våra egna gränser. Vi vet redan att judehatet ökar i takt med att Israel bombar Gaza. Och vi vet att islamofobin får nytt bränsle när Hamas skickar sina missiler in i Israel. 

Storpolitikens misslyckande får konsekvenser. Häromveckan misshandlades en Malmöbo därför att han hade en israelisk flagga i sitt fönster. Rabbinen i Malmö blev bespottad och kallad ”jävla jude”. Nu hålls svenska judar ansvariga för staten Israels agerande. Alla dras över en och samma kam. Judenhet och judendom hamnar ännu en gång i skottgluggen.

I det kristna och kyrkliga sammanhanget är det därför extra värdefullt att en av motionerna till årets kyrkomöte efterlyser dokumentet Guds vägar som antogs av kyrkomötet 2001. Dokumentet är tänkt att vara utgångspunkt för samtal och reflexioner över relationen mellan judar och kristna. Men också att vara ett avståndstagande från den så kallade ersättningsteologin, tankemodeller inom kristen tradition som legitimerat och legitimerar övergrepp mot det judiska folket. Dokumentet vill göra upp med att systematiskt framställa judisk tro som ett teologiskt och moraliskt lägre stående förstadium till kristen tro. ”Guds förbund med det judiska folket äger fortsatt giltighet”, står det i dokumentet.

Efter att kyrkomötet 2001 antog dokumentet föll det i glömska och försvann från dagordningen. Detta påtalades av Jesper Svartvik, professor i religionsteologi vid Lunds universitet och Svenska teologiska institutet i Jerusalem, i en stor intervju i Kyrkans Tidning under försommaren. Och det är flera av de tankegångar Svartvik där framförde som återfinns i biskop Åke Bonniers motion.

Bonnier är skarp i sitt förslag till beslut. Han vill att kyrkostyrelsen ska ge stiften i uppdrag att tillämpa dokumentet så att det blir känt och diskuterat. Dessutom bör Svenska kyrkans båda utbildningsinstitut tydligare införa dokumentet Guds vägar så att alla prästkandidater är väl förtrogna med såväl dokumentets innehåll som dess hermeneutiska och homiletiska implikationer – alltså frågorna om hur texter tolkas och används i förkunnelse och predikan.

Vissa av Evangeliebokens texter och sammansättning visar konsekvenserna av hur texter tolkas och predikas över. Här finns exempel på hur sabbaten riskerar att göras till något negativt och talar nedvärderande om Jesu eget folk.  Ett annat exempel är att man vart tredje år i Svenska kyrkan läser uttrycket ”Satans synagoga”. Här kan man, liksom Bonnier, fråga sig hur formuleringen uppfattas av gudstjänstens lyssnare och läsare? Vad gör den med oss?

Bonnier vill därför att kyrkostyrelsen ska ge en sakkunnig person i uppdrag att granska Evangeliebokens textsammansättning. Det är mycket bra! 

Och det är bara att instämma i motionens slutkläm: ”I ett samhälle där antisemitismen, rasismen och främlingsfientligheten återigen sticker upp sitt fula tryne är det viktigt att kyrkans företrädare, både vigda och lekmän- är väl insatta i Jesu eget sammanhang och dess fortsatta betydelse som en levande systerreligion i både dagens Sverige och dagens Europa i stort. Om detta må vi berätta! I ljuset av detta må vi förkunna! Guds vägar visar vägar.”