För en tid sedan kom ett brev från pastorsexpeditionen som meddelade att kören där jag sjunger skulle upphöra med omedelbar verkan. Ingen förvarning, bara ett brev undertecknat av kyrkoherde, komminister och kantor.
Vi var får få och infann oss inte alltid när det skulle sjungas. Kantorn hade tröttnat och kyrkoherden och komministern stödde honom. Han kunde alltså lägga ner vår kör utan någon som helst förinformation eller diskussion.
Vi har varit sju till tio medlemmar i kören och aldrig behövt ställa in på grund av för få deltagare. Vi får alltid beröm av besökare när vi sjungit.
Det sägs att man sökt nya medlemmar under tre års tid. En gång har jag sett att så skett i ett församlingsblad. Men hur många läser det?
Förut hade vi barnkör, ungdomsverksamhet, pianoelever. Det har vi inte längre. Och nu inte heller någon kyrkokör. Det är märkligt att man som kantor slipper utföra jobb man inte giller. Så funkar det inte i andra yrkesgrupper.
Annika Fredriksson
Ljungbyholm
Vi har varit sju till tio medlemmar i kören och aldrig behövt ställa in på grund av för få deltagare. Vi får alltid beröm av besökare när vi sjungit.
Det sägs att man sökt nya medlemmar under tre års tid. En gång har jag sett att så skett i ett församlingsblad. Men hur många läser det?
Förut hade vi barnkör, ungdomsverksamhet, pianoelever. Det har vi inte längre. Och nu inte heller någon kyrkokör. Det är märkligt att man som kantor slipper utföra jobb man inte giller. Så funkar det inte i andra yrkesgrupper.
Annika Fredriksson
Ljungbyholm
Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
,
LÄGG TILL NY KOMMENTAR