Mellanöstern toppar återigen nyhetsrapporteringen. Syrien är på väg in i ett fullskaligt inbördeskrig. Landkonflikten mellan israeler och palestinier är idag längre från en varaktig fred än på länge. Det finns stora frågetecken om utvecklingen i Egypten efter parlamentets upplösning och presidentvalet. I Nordafrika väntar folken fortfarande på trygghet för att verka i frihet. Den eskalerade ordkonflikten mellan Iran och Israel, samt de försämrade relationerna Israel har med sina grannländer efter förra årets arabiska vår är nya allvarliga dimensioner i Mellanösternkonflikten. En konflikt med många bottnar där kampen mellan de regionala stormakterna Iran och Saudiarabien är en.  I våra kontakter med Mellanöstern upplever vi att människors bristande tro på fred och demokratisering av regionen skapar en uppgivenhet inför framtiden som oroar oss.

Konflikterna i Mellanöstern sitter alla fast i varandra även om varje konflikt kan och bör lösas separat. Den konflikt som påverkar hela regionen och som alla de andra sitter fast i är den mellan israeler och palestinier. Trots upprepade FN-resolutioner, mångas fredsinitiativ och en ”arabisk vår” som tillfälligt öppnade ett fönster av hopp är det idag mycket svårt att se någon väg till fred i Israel Palestina konflikten och till ett demokratiskt självbestämmande för palestinierna. Idag ser vi tydligt att övriga konflikter och brist på hopp om fred och demokratisering skapar en uppgivenhet inför framtiden som oroar. Hopplösheten sprider sig då inga genomgripande förbättringar sker.

Den ”arabiska våren” skapade förhoppningar runt om i världen att också fredsprocessen mellan israeler och palestinier skulle ta ett avgörande steg. Men i Palestina och Israel blev den ”arabiska våren” och dess ungdomsrevolt bara en marginell företeelse och det finns hos fredsengagerade palestinier och israeler en tydlig trötthet och frustration i det låsta läge som råder.   

Mellanöstern är nu på väg att domineras av en ideologi, som förenklat kallas ”islamism”.  Det är visserligen sant att den ideologi som har störst inflytande i regionen och styr i Iran, på Gaza-remsan, betyder mycket i Libanon, dominerar i Egypten samt antagligen i Libyen, Tunisien och snart även i Syrien, hämtar mycket inspiration från islam.  Men att generellt likställa den med islam är dock lika orätt som att jämställa majoriteten kristna i USA med t ex ”Tea-party”- rörelsen eller alla judar med de religiösa bosättarna i Israel. Dessa ideologier hämtar inspiration från sina respektive religioner men kan inte likställas med dem.  När vi gör ideologi av religion blir den splittrande, men om vi använder religionens språk för att förstå varandra kan den vara enande, särskilt när vi ser den andres värde som lika vårt eget, oavsett om vi tycker olika.

Det går inte heller att friskriva religiösa utövare från ansvar. Vi som kallar oss kristna har ett ansvar att göra upp med den teologi som försvårar eller förminskar alla människors lika värde och rätt att leva i frihet och självbestämmande. ”Kristen sionism”, ”ersättningsteologi” och olika uttryck för fundamentalistiska tolkningar av kristen tro hindrar människor att leva tillsammans i tolerans, fred och frihet. Det har vi ansvar att belysa och demokratiskt ta avstånd ifrån.

Vi menar att landkonflikten mellan israeler och palestinier inte bara är en av konflikterna i Mellanöstern utan den avgörande konflikten som behöver lösas för att det ska kunna bli varaktig fred och demokrati i hela regionen.

Den israeliska politiken har genom ockupation, bosättningspolitik, avspärrningar och separationsbarriär idag de facto skapat en stat som kontrollerar både Israel och det ockuperade palestinska området. Den framförhandlade Oslo-överenskommelsen utgjorde genom svaga eller obefintliga krav på de israeliska regeringarna samt den extrema bosättarrörelsens inflytande grunden för den stat av apartheidkaraktär vi idag ser ta form både i Israel och framförallt i det ockuperade palestinska området – Västbanken, Gaza och Östra Jerusalem. Den fortsatta blockaden av Gaza stärker Hamasstyret i Gaza och försvårar det demokratiska arbetet i det palestinska området.

Denna av Israel utvecklade politik är på väg att omintetgöra en framtida tvåstatslösning.  Kanske finns ännu en liten tid att påverka till en förändring för en tvåstatslösning av fullt självständiga, fria och säkra nationer - Israel och Palestina. De kristna i de ockuperade palestinska områdena vill tro det och har utmanat världens kristna och säger till dem och till världen i stort att det ännu är ”Kairos” – rätt tid. Tid för handling för att genom olika former av ickevåldsmetoder påverka det internationella samfundet för att få ett slut på den enligt internationell rätt olagliga ockupationen av det palestinska området – Västbanken, Gaza och Östra Jerusalem.

Svenska kyrkan har i ett beslut i Internationella Nämnden skrivit ett svar till de palestinska kyrkoledarna om Kairosdokumentet och Studieförbundet Bilda har gjort en studieplan till det översatta dokumentet. Men det behövs att ord blir handling! Svenska kyrkan skriver i sitt svar till kyrkorna i det heliga landet i juni 2010 att man vill höja sin röst. Vi hör inte den! Varför så tyst i denna fråga? Tala ut! I svaret för två år sedan skrev Svenska kyrkans Internationella Nämnd att man vill fortsätta med sanktioner mot israeliska bosättningar på ockuperad mark och med bevakning av israeliska företag  på ockuperat område. Vi ser inga sådana uppmaningar eller initiativ!

Den israeliska bosättningspolitiken med etablerandet av bosättningar för israeliska medborgare på ockuperad mark är olaglig enligt internationell rätt. Därför framhärdar palestinska och israeliska människorätts- och ickevåldsförespråkare i att hävda rätten till bojkott av allt som hör ihop med de israeliska bosättningarna. I DN debatt den 4 juni skrev det israeliska parlamentets före detta talman Avraham Burg: ”För egen del har jag bestämt mig för att inte köpa produkter som kommer från bosättningar. … Att förhindra att produkter som tillverkats i bosättningar felaktigt marknadsförs som ´Made in Israel´ och att stoppa förmånlig införsel till EU må se ut som ett litet och symboliskt steg. Men under nuvarande omständigheter är det ett stort steg mot fred i Mellanöstern.”  

I de palestinska kristnas Kairos dokument drar man konsekvensen av detta till att be partnerkyrkor och omvärlden att verka för att avbryta alla investeringar, införa sanktioner samt bojkotta allt som på något sätt befäster ockupationen. Det är att få den israeliska regeringen att avbryta ockupationen av de palestinska områdena så att ett självständigt Palestina ska bli verklighet, som är målet för undertecknarna av Kairos Palestina-dokumentet. Vi menar att det nu är tid för handling – Kairos för en kampanj. Det handlar inte om en allmän bojkott mot Israel, utan om sanktioner mot de illegala israeliska bosättningarna på ockuperat område.   Detta är som Avraham Burg skriver ” ett moraliskt ställningstagande” för att ”stärka de positiva värden som utgör grunden för staten Israel”. Det är varken antisemitiskt eller antiisraeliskt att framföra kritik mot den israeliska politik som befäster ockupationen.

Nu behövs en kampanj i Sverige som påverkar vår regering så att de klart tar ställning för och driver en kraftfull påverkan i världssamfundet för att ett självständigt Palestina ska bli verklighet. En palestinsk stat i det ockuperade området, jämsides med den israeliska staten, med frihet och säkerhet för både israeler och palestinier. I dagsläget är det också det bästa vi kan göra för att stödja en demokratisk utveckling i hela Mellanöstern. En sådan opinion ger en tydlig signal om att det finns människor som vill förändra politiska orättvisor för att ge alla lika rättigheter och självbestämmande i demokratisk ordning. Att medborgare i demokratierna i väst påverkar så att ett självständigt Palestina bildas kan ge inspiration till de demokratiska krafterna i övriga Mellanöstern.

Därför vill vi att Svenska kyrkans Kyrkostyrelse och Gemensam Framtids Kyrkostyrelse fortsätter att kräva ett slut på den israeliska ockupationen av Västbanken, Östra Jerusalem och Gaza och beslutar att rekommendera sina församlingar:
- att följa uppmaningarna i Kairos Palestina-dokumentet att avbryta investeringar, införa sanktioner och bojkotta företag och produkter från de israeliska bosättningarna på de ockuperade palestinska områdena - Västbanken, och Östra Jerusalem.
- samt att stödja de krafter i Gaza som arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter och kräva att  den pågående israeliska blockaden av Gazaremsan hävs. 

Göran Rask, Svenska kyrkans Regionsekreterare för Mellanöstern 2001 – 2007, idag internationell sekreterare i Skara stift.

Gustaf Ödquist, Svenska kyrkans Policyrådgivare för Mellanöstern 2002 – 2006, idag kyrkoherde i Angered.

Emmanuel Furbacken, Missionskyrkans Regionsekreterare för Mellanöstern 1998 – 2010, idag pastor i Hammarkullen.

Kjell Jonasson, Svenska kyrkans Regionsekreterare för Mellanöstern1994-2001, Svenska kyrkans utsände i Jerusalem, 2004 – 2012, idag resursperson för Mellanösternfrågor i Strängnäs stift.