Kyrkostyrelsens ensidiga fokus på Israelkritiker

Svenska kyrkans kyrkostyrelse, med ärkebiskopen i spetsen, åker den 10 oktober till ”Israel”. Jag skriver Israel inom citationstecken för det är så en av de föreläsare de skall träffa, professor Mustafa Abu Sway, gör när han måste skriva ordet Israel.

Mer om detta senare. Och det är kanske så man skall uppfatta besöket. Att det inte är att möta människor som har en balanserad syn på konflikten utan det gäller att få den politiskt korrekta synen på konflikten befäst?

Jag har alltid undrat varför Svenska kyrkans representanter på plats och som besöker Israel-Palestina regelbundet, att de till synes bara besöker och pratar med de som tydligt visar sin motvilja mot Israel.
 

Låt mig ge några observationer:

Varför har man en förkärlek till att oftast träffa eller citera nästan uteslutande den israeliske journalisten Gideon Levy på tidningen Haaretz. Gideon Levy talar inte arabiska och har enligt honom själv ”inga palestinska vänner” enligt boken Catch the Jew av Tuvia Tenenbom, en bok som starkt rekommenderas. Är det för att Levy endast uttalar kritik mot staten Israels agerande och inte mot palestinska terrordåd?

En av Gideon Levys främsta kontaktpersoner på den palestinska sidan var tidigare Atef Abu a-Rub, anställd som faktainsamlare hos den israeliska människorättsorganisationen B`Tselem. Men B`Tselem tvingades avskeda honom i oktober 2014 efter ett grovt anti-semitiskt uttalande av a-Rub att Förintelsen aldrig hade ägt rum.

Så varför träffar man inte också och talar med den kände palestinske journalisten Khaled Abu Toameh som ju talar både arabiska och hebreiska. Är det för han är kritisk mot det palestinska styret?

Varför träffar man normalt bara olika israeliska NGO’s som exempelvis Breaking the Silence och B'Tselem för information. Är det för att dessa organisationer bara uttalar kritik mot Israel och sällan, för att inte säga aldrig, mot palestinska myndigheter, organisationer och personer? Varför träffar man inte också den palestinske människorättsförsvararen Bassem Eid. Han är grundare och tidigare chef för Palestinian Human Rights Monitoring Group (PHRMG), baserad i Jerusalem.

Är anledningen att Bassem Eid förespråkar fred med Israel men också kritiserar terrordåd utförda av palestinier vilket de organisationer som Svenska kyrkan besöker och inhämtar kunskap från, säger sig inte vara intresserade av att uttala sig om!

Varför träffar man nu vid besöket i veckan bara den muslimske professorn Mustafa Abu Sway? Abu Sway propagerar för en enstatslösning att styras i enlighet med islams principer även om han erkänner att det för närvarande ser utopiskt ut.

Eftersom han inte erkänner att Israel upprättats på ett område som en gång varit under islam så sätter han Israel mellan citationstecken om han tvingas nämna ordet Israel. Han skriver nämligen i boken The Israeli-Palestinian Peace Process, Oslo and the Lessons of Failure att “It is clear, then, that a peace process that will result, or rather has already resulted, in recognizing an “Israeli” State over 78 percent of Palestine cannot be accepted from an Islamic point of view. In fact, the very existence of “Israel” is considered illegal”.
 

Jag har däremot aldrig sett eller läst att man träffar den tyska lutherska prästen Dr. Petra Heldt, som bott i Israel sedan 1979. Hon är direktor för Ecumenical Theological Research Fraternity in Israel (ETRFI) i Jerusalem. Denna organisation vill utveckla en ömsesidig förståelse mellan judar och kristna.

Är Svenska kyrkan inte intresserad av bättre kontakter med det judiska folket? Är det därför som man i besöksprogrammet skall göra ett besök på al-Ḥaram al-Sarif, det vill säga det som det judiska folket kallar Tempelberget. Men den palestinska myndigheten utfärdade 2014 en order om att man inte längre fick kalla platsen med det ”felaktiga” ordet ”Tempelberget”.

Den signal som Svenska kyrkan nu signalerar med att endast skriva al-Haram al-Sharif i sitt besöksprogram är att de bidrager till att erkänna att platsen nu är helt i muslimska händer och judarna nog inte bör göra sig mera besvär.

Detta trots att med så många lärda i besöksgruppen borde de veta att traditionen identifierar Jerusalem/Tempelberget med centrala händelser i den bibliska berättelsen. Det var inte endast att Abraham här visade sin totala lydnad inför Gud men också att själva skapelsen tog sin början här. Men allt sådant tycks nu ha lagts åt sidan i sin iver att tillmötesgå den muslimska tolkningen och vad Mustafa Abu Sway står för?

För att få klarhet i detta skulle jag därför nu vilja få veta från Svenska kyrkans internationella avdelning om mina observationer är korrekta eller att i annat fall ge mig exempel med datum på tidigare intervjuer, artiklar, blogginlägg m m där det klart framgår att man varit i kontakt med och tagit intryck av vad också Khaled Abu Toameh, Bassem Eid och Dr. Petra Heldt har haft att bidraga med.