Varför ska Svenska kyrkan bry sig om klimathotet? Är det inte att förirra sig i politiken när vi i stället borde bry oss om hur många som går i kyrkan, döps och konfirmeras? Ibland möter man denna nästan ryggmärgsbetingade reaktion. Kyrkan ska predika. Politiker ha hand om politiken.

Men då glömmer man två saker. Dels att vi alla är medborgare, såväl kristna som ateister, agnostiker och människor från andra trostraditioner. Dels att Gud är hela livets Gud. Vi bekänner att Gud har skapat både himmel och jord. I evangeliernas berättelser möter vi ett engagemang för hela människan. Att bota och hela är lika viktigt för Jesus som att upprätta människor. Den som förgäves ropat på hjälp längs vägen eller utanför Jerikos murar upptäcker att någon stannar upp för att gripa in. Därför är kyrkans kallelse klockren. Vi ska stanna upp inför mänskligt lidande och göra det vi kan för att mildra.
 Klimatförändringarna drabbar enligt de ledande forskarna på området redan nu de människor som har sämst möjligheter att anpassa sig. För lite regn eller för häftiga regn och stormar som orsakar översvämning drabbar redan nu dem som har svårt att få maten att räcka till.

Klimatet är vår tids ödesfråga. Den hör nära samman med fattigdomsbekämpning och arbete för rent vatten åt alla och en rättvis fördelning av jordens tillgångar. Därför är det självklart att Svenska kyrkan engagerar sig. Precis lika självklart som att möta den enskilda människans längtan efter mening och upprättelse.
Men det är inte bara vi som bryr oss. Människor inom alla de stora trostraditionerna tar det här på allvar. Till den kommande helgens mångreligiösa toppmöte i Uppsala kommer opinionsbildare och ledare från världens alla hörn och från olika religioner. De seminarier, föreläsningar och ceremonier som sker i anslutning till toppmötet är öppna för alla, och dit kommer kristna, judar, muslimer, buddister och hinduer men också ateister och agnostiker. Tillsammans vill vi visa beslutsfattare och opinionsbildare att många vill tänka långsiktigt och att religioner kan ge skäl för hopp och framtidstro. Livsstilar som inte ser till helheten utan utgår från att varje människa är en ö måste utmanas!
För Martin Luther var det självklart att Gud var hela livets Gud. Även furstarna, det vill säga politiker och beslutsfattare, har ett ansvar för medmänniskan och för världen. Att vår tro ger inspiration till arbete för en bättre värld är därför en självklarhet. Det innebär inte att vi lägger oss i politikens ansvarsområde, men väl att vi vill uppmuntra till långsiktigt ansvarstagande för jordens överlevnad. Ansvaret är vårt gemensamma. Det borde vara självklart.

För 40 år sen höll Kyrkornas världsråd sitt stora möte i Uppsala. Man talar fortfarande om det som ett genombrott där hela världen blev synlig. Finanskrisen har visat hur beroende vi är av varandra, nord och syd, öst och väst. Börserna och bankerna är sammantvinnade så att om en faller så drar den med sig de andra. När det gäller vind och vatten, hav och jord är det ännu mer sant. De utsläpp vi gör i den rika världen påverkar i helt andra delar. De som har störst möjlighet att agera har därför ett större ansvar. I Uppsala finns chansen att lära sig mer om sambanden, men också om vad vi kan göra på olika håll och tillsammans. Hjälp till att göra det till en folkfest – för livets skull!

Anders Wejryd, ärkebiskop