Militär logik tynger kyrkans organisation

Kyrkan och militären anses vara de som i stor skala började tillämpa mer övergripande och genomtänkta idéer för hur man skulle organisera makt, kommunikation och verksamhet. Men kyrkans grundläggande logik skiljer sig från den militära.

I den militära logiken har det oftast inte funnits utrymme för lokala varianter och tolkningar. Här har det handlat om att lyda order och träna positioner för att på effektivast möjliga sätt oskadliggöra en uttalad fiende. Centralstyrning, likriktning och regeltillämpning har varit lösningen, om inte extrema situationer tvingat fram kortvariga undantag.

I kyrkans identitet blev en decentraliserad och lokal struktur en bärande del redan från början. Det var en förutsättning för att kunna förvalta sakramenten och utöva diakonin. I perioder då vissa makthavare, påvar och regenter, har velat öka kontrollen över rikedomarna och själarna har mer centraliserade strukturer inrättats och man har försökt att få alla att tro och tänka lika. Men de har saknat tillräckligt kraftfulla verktyg för att kunna genomföra kontrollen fullt ut.

I grunden har den decentraliserade och lokala strukturen hela tiden varit kärnan i kyrkans identitet. Det är på det lokala planet som gudstjänst firas och diakoni utövas. Det är på gräsrotsnivån som kyrkan är kyrka. Det är i det lokala som teologin möter verkligheten.

När industrialismen fick sitt genombrott, blev det militära sättet att tänka organisation alltmer förhärskande. De verksamheter som tidigare kännetecknats av den kyrkliga logiken, till exempel skolan och sjukvården, fick finna sig i att lämna den lokala småskaligheten för att i stället omformas till stora, centraldirigerade system.

I dag befinner vi oss i ett mycket intressant spänningsfält. Dels finns det i kyrkan en större medvetenhet om tolkningens betydelse och en så mycket större öppenhet för olika tolkningar av tron. Därför skulle man kunna tänka sig att de militärt inspirerade, likriktade organisationsmodellerna inte skulle vara så intressanta för kyrkan av i dag. Men genom de IT-system som utvecklats de senaste decennierna finns samtidigt också verktyg för en kontroll av aldrig tidigare skådat slag.

När kyrkans organisation nu ska anpassas till informationssamhällets krav lånar man gärna idéer från managementindustrin. Vad man inte tycks vara medveten om är att managementindustrin baserar sina teorier på det militära organisationsidealet.

När kyrkan så oreflekterat anammar organisationsmodeller med en annan logik, påverkar det både kyrkoherdar, mellanchefer och medarbetare. Kyrkan hamnar omedvetet i en utveckling som riskerar att leda till likriktning och maktmissbruk.

I modernt managementtänkande är chefs- och ledarrollen utformad utifrån ett antagande om en stark linje-stabsstruktur. I kyrkans organisation återfinns den sammanhängande orderlinjen på pastoratsnivå, men inte genom hela organisationen.

Att i en sådan organisation försöka tillämpa ett ledarskap baserat på en helt annan logik är dömt att misslyckas. Universiteten har gjort samma misstag när man tillämpat managementtänkandet på kollegialt valda forskare, prefekter. Det som händer när man gör det, är att man riskerar att tappa kreativiteten och den lokala anpassningsförmågan. Likriktningen tar över och syftet med verksamheten blir mer att uppfylla de administrativa kraven än att förverkliga organisationens ideal.

Hur vi bygger våra organisationer påverkar ledarskapet. Genom de strukturer vi skapar förenklar eller försvårar vi för olika handlingsalternativ. Vi är övertygade om att i en organisation som kyrkan behöver ledare och professioner mötas med utrymme och tillit för att utforma verksamheten så flexibelt och kreativt som den lokala verkligheten kräver. När vi gör allt överskådligt, likriktat och kontrollerbart, vad är det för syfte vi försöker uppfylla? Att få verksamheterna att fungera bättre, eller att underlätta för kontrollanterna?

Precis som Ann-Christin Borg föreslår i Kyrkans Tidning nummer 11/16, tror vi att det är viktigt med en diskussion kring mellanchefernas befogenheter och handlingsutrymme. Men vi menar att diskussionen också behöver gälla kulturen i kyrkans hela organisation. Även medarbetares och kyrkoherdars arbetsvillkor behöver tydliggöras, men utan att kontrollen tar över och utrymmet för tillit minskar.

Niklas Lång

teamutvecklare, präst och rådgivare

Kjell Lindström

organisationsteoretiker, föreläsare och trendspanare