Nu måste församlingarna ta sitt ansvar

Med kampanjen #metoo ser det ut som om en osund tystnadens kultur fått ge vika. Plötsligt kommer vågor av kvinnors historier ut i offentligheten. Varje berättelse som läggs ut verkar fungerar som framkallningsvätska hos kvinnor som minns sina historier av utsatthet. Så kommer nästa våg av viktiga sanningar.

Stort tack till alla dem som orkat berätta! Kanske är kraften hos de samlade historierna så stor att vårt samhälle aldrig blir vad det varit. Patriarkatet gungar. Vi kan hoppas och verka för det.

De tiotusentals historierna om utsatthet skapar sakta en förändring i folkdjupet - så att skammen förflyttas från den utsatte till den egentligt skyldige - mannen, som i generationer och oavsett social status kommenterat, tafsat, våldtagit och skändat.

Den pågående kampanjen väcker mångas minnen och känslor av raseri, olust, skam griper tag i många. Det verkar vara få kvinnor som saknar dessa erfarenheter. Kränkningen har sett olika ut och vidden av skadan varierar stort. Men det har blivit kusligt tydligt att många flickor och kvinnor i vårt land har blivit utsatta för maktmissbruk, övergrepp och sexuella trakasserier. Oftast har man tidigare tvingats stoppa undan dessa minnen för att överleva. Man orkar inte kännas vid det man utsatts för - det skapar så mycket skam. En massa energi går åt att ständigt trycka bort minnena. Men såret finns där hela tiden, under en tunn hinna.

Nu kanske vi kan skönja en öppning mot befrielse. Det sägs att det man inte vill kännas vid, det man håller inom sig, i själva verket styr hela ens liv. Om det stämmer bara i någon grad så förstår man vilken kronisk kramp hela vårt samhälle befinner sig i. Viktigt att historierna nu får komma ut i ljuset - för de utsattas skull - men också för hela samhällets skull.

Kampanjen tydliggör bland annat att detta inte är ett "kvinnoproblem" utan att det uppenbart är mannen och mansrollen som måste förändras. Det har också blivit tydligt att en skev kvinnobild inte är ett nytt eller importerat problem, som en del försökt hävda de sista åren. Det är svenska män som utsätter kvinnor för detta.

Det som nu blivit synligt borde betyda en omprioritering för alla Svenska kyrkans församlingar en tid framöver. Kampanjen blottlägger ett stort och omedelbart behov av själavård hos många kvinnor. Församlingen behöver göra sig synlig, tillgänglig och välkomnande.

Nu måste våra församlingarna ta sitt ansvar. Det handlar naturligtvis om att se över sin egen organisation. På vilket sätt är vi själva fast i skadliga könsmönster?

Men framförallt handlar det om att tydligt finnas för alla som vill berätta. De kvinnor som vill måste få berätta sin historia för någon som lyssnar och tar deras berättelse på allvar. Det är ofta nyckeln för att kunna gå vidare.

Församlingen där hemma borde vara avsändare av ett meddelande som liknar detta:

"Vi har också tagit del av kampanjen #metoo. Församlingen finns för dg som varit utsatt. Vår specialitet är själavård. Tillsammans med en god lyssnare kan du orka se framåt på ett nytt sätt. Försoning med det som varit - det är inte enkelt - men det är möjligt.

I vår församling finns diakoner och präster som är specialiserade på att lyssna och ta varje livshistoria på största allvar. De har tystnadsplikt och samtalen är kostnadsfria.

Vår församling har höjt beredskapen för samtal. Detta kan vara vägen framåt som du drömt om!

Varmt välkommen att höra av dig!

Så kan församlingen agera om man vill presentera evangelium om befrielse rakt in i den verklighet som människor lever i. Livet självt - också det som kommer upp på Facebook - skriver kyrkans agenda!