Men är den verkligen så orimlig? Vissa debattörer menar att utbildning i grundspråk är avgörande för den ”för församlingsarbetet nödvändiga teologiska kompetensen” (Berglund mfl.) och att en församlingsbo skall kunna fråga sin präst ”vilka konnotationer det grekiska ordet har.” (Lars Rydbeck). Men i ärlighetens namn så tror jag att det är just den kompetensen som efterfrågas minst av många församlingsbor och jag ser den inte heller som särskilt nödvändig för det dagliga arbetet. Om man verkligen vill eftersträva en ”nödvändig teologisk kompetens” så skulle en kurs i exempelvis populärmusik eller litteratur vara betydligt lämpligare, för att kunna samtala med sina församlingsbor om det som berör deras liv, inte om ett ord som dött ut för 2000 år sedan och vars konnotationer är minst lika döda. Många präster lever för mycket i forntiden redan som det är ändå.

Missförstå mig rätt, jag vill verkligen inte att avskaffa grundspråken helt då de är viktiga för det teologiska arbetet, men kanske inte för varje enskild präst. Genom att avskaffa obligatoriska delar i prästutbildningen så ökar man också möjligheterna till fördjupning i ett enskilt ämne och således ökar ju också den samlade teologiska bildningen i en församling, eller i ett stift. Och det är viktigt, för prästen står inte längre ensam som en ”lärare för församlingen” utan snarare som en medvandrare, en Emmausvandrare som förhoppningsvis kan möta församlingsborna i deras liv.