Predikan i gungning

I kyrkoordningen och kyrkohandboken har predikan en undanskymd plats, likaså i förslag till ny kyrkohandbok. I prästutbildningen behöver homiletiken ges större utrymme.
Predikan har kanske alltid varit i kris, i svårigheter att översätta Guds ord till människoord. Martin Luther framhöll att Guds ord till stor del har förtigits och att allehanda fabler och legender har fyllt tomrummet. I vår tid anför Biskopsmötets bibelkommission (1973) att en kyrka som tar ordet på allvar aldrig har rätt att leda den besvikne kritikern över till mer lättsmälta eller roande verksamhetsformer.

Homiletikens ställning behöver stärkas. Martin Lönnebo påpekar (1982) att förkunnelsens faror är den förvärldsligade prästen, som endast har kontakt med frågorna, den förkyrkligade prästen, som endast har kontakt med svaren samt den alienerade prästen, som står mitt emellan och saknar verklig gemenskap med såväl livet som jorden.
Anne-Louise Eriksson har (2012) analyserat predikningar för att se hur Svenska kyrkans tro formuleras. Predikningarna har en tendens att å ena sidan mest reproducera texten/traditionen, å andra sidan sakna fäste och framstå som predikantens privata funderingar. Predikanterna ger föga skäl för sina påståenden. Samma text och tema resulterar i delvis oförenliga teologier. Detta väcker för Svenska kyrkan kritiska och avgörande frågor om prästutbildningen.

Dagens predikningar tar sig olikartade uttryck. I viss postmodern förkunnelse är kontexten viktigare än texten. Fakta existerar inte. Ingen tolkning är fel eller rätt.
F I samtalspredikan varierar uttrycksformerna, alltifrån att dialogen är skickligt inbyggd i predikan till ett tröttsamt frågande, utan svar.
* Feministisk predikan framhäver uppenbarelse i kristen erfarenhet och gemenskap. Förutom glömda aspekter behandlas nya insikter, som utmanar gamla föreställningar.
* Tematisk predikan har fördelar i tider av teologisk okunskap, men är ibland schabloniserad.
* Grunden för självbiografisk förkunnelse är inte predikotexten, utan egna eller andras privata upplevelser. Eventuellt känner sig någon åhörare bekräftad. Detta är på sin höjd ett föredrag, inte predikan.
*I starkt textdominerad predikan vill den bibelsprängde predikanten förmedla mycket. Brist på relation till mänskliga erfarenheter kan göra att predikan inte blir ett skeende, som gudstjänstdeltagarna dras in i.
* Den lutherska apologeten förkunnar att Luther hade rätt och andra har fel. Vidare reflektion anses överflödig. Problemet är numera primärt inte att tron är hotad av gärningarna, snarare att tron uppfattas vara en metod, en förtjänst, för frälsning.
* Den trötta predikanten har inte orkat förbereda sig tillräckligt efter veckans intensiva administration, vilket är begripligt, men förödande. Kyrkans strukturutveckling får homiletiska effekter.
* I den integrerade predikan är förkunnelsen berörande, utmanande och enkel utan att gudstjänstdeltagarna undervärderas. Evangelium och existens integreras. Predikanten vågar aktualisera frågor om uppenbarelse, sanning och verklighet. Den legitima mångfalden i ställningstaganden ersätts inte av en odifferentierad pluralism, grundad på en felaktig hermeneutisk uppfattning att alla positioner är lika giltiga. Koppling görs till den historiska verklighet, som Jesu födelse, liv, död och uppståndelse utgör. Tron har något på vilket den tror.

Idag behöver i högre utsträckning kristen förtröstan/tillit och trons innehåll knytas samman. Detta betyder inte att kyrkan ska utvecklas till en kunskapsförmedlande läroanstalt. Tro, bekännelse och lära ska komma till uttryck i allt vad kyrkan gör och säger.

Jag är övertygad om att människor söker sig till kyrkan, inte för att delta i tillfälliga happenings, utan för att lyssna på predikan i en liturgisk helhet. Gudstjänstdeltagarna måste tas på allvar i sin längtan efter gudsmöten, efter koncentration på samtal med och om den tre­enige, levande Guden.
Predikanterna har ett anförtrott och mycket relevant uppdrag. Bidrar Svenska kyrkan med tillräckligt goda förutsättningar för detta uppdrag?
Anders Bexell
tidigare stiftsdirektor i Göteborg