Rädda Johannelunds prästutbildning

Om förslaget till ny prästutbildning klubbas kan det, vilket också  ärkebiskop Anders Wejryd påpekat, bli Johannelund högskolas sista.
Johannelund har länge utbildat präster för Svenska kyrkan och inomkyrkliga Evangeliska fosterlandsstiftelsen,EFS. Utbildningen har från dag ett kombinerat akademisk teori och liturgisk praktik, ett unikt upplägg som låter oss studenter mogna i vår kallelse inför vigningstjänst, lärarutbildning eller som bildade lekmän.
Vi som själva är studenter ser framför allt tre fördelar med Johannelunds utbildning:

1) I ett allt hårdare teologiskt klimat är kamratskap i mångfald ett hållbart alternativ. Att få reflektera och ”provtänka” teologi redan under utbildningen gör oss tryggare i formandet av den egna identiteten.
 
 Skolan samlar studenter från olika teologiska miljöer med olika kyrkliga erfarenheter; svenskkyrkliga, Gemensam Framtid, GF, Evangeliska Frikyrkan, EFK, pingstvänner med flera. Här möts lågkyrklighet och högkyrklighet, liberalkonservativ och karismatisk teologi. Eftersom vi läser klassvis får vi under flera år slipas mot oliktänkande. Vi lär oss att umgås trots våra olikheter – utan att hymla med våra egna ståndpunkter.
  Här får debatter om lära och liv ta tid, istället för att snuttifieras och bädda för långvariga arbetsplatskonflikter. Det sociala samspelet kring lunchen eller
eftermiddagsfikat bäddar för vänskaper bortom åsiktsskillnader. Gemenskapen stärks självklart också av det rika student- och campuslivet i Uppsala.

2) Predikan, liturgik, själavård, pedagogik och andra färdigheter kan och bör inte stressas fram under ett slutår. På Johannelund inleds profilutbildningen redan första året. Parallellt med de regelbundet granskade akademiska högskolekurserna läser vi in ”den pastorala ramen” och kurser motsvarande Svenska kyrkans grundkurs.
Vi får alltså tidigt börja öva oss i prästrollens hantverk. En föreläsning i kyrkohistoria kan följas av en enskild lektion i liturgisk sång, homiletiken kompletteras av exegetisk tolkning och metod. I mentorsgrupperna får vi bolla tankar, idéer och funderingar med lärare som i de flesta fall har dubbla kompetenser som både välmeriterade lektorer och präster.
Det är alltså inte så förvånande att många av oss studenter har bestämt sig för att söka tjänst i Svenska kyrkan efter några terminers integrerade studier. Fler än var tionde präst som vigs idag har studerat vid Johannelund. Somliga har också senare blivit biskopar, kyrkoherdar, pastorer och församlingsledare runt om i landet.

3) Frivillighet och lekmannamedverkan är ännu en av de utmaningar Svenska kyrkan behöver reflektera mer kring. Med krympande ekonomiska resurser och en prästroll i utveckling ökar värdet av människor som vill ge av sin tid och sina kunskaper. Mötet med andra kyrkliga praktiker vidgar vyerna och öppnar ögonen för praktisk ekumenik. Utbytena med St Aldates i Oxford, Luther Seminary, i Minneapolis och NCEC i Etiopien ger perspektiv på den världsvida kyrkan.
EFS tradition av stort ideellt engagemang visar också att det går att bygga kyrka med små ekonomiska resurser. Stora delar av högskolans budget bygger på insamlade medel, privata donationer och till viss del rikskollekter.

Möjligheten att göra verksamhetsförlagd utbildning inom EFS ger alltså utbildningen ytterligare en dimension.
Svenska kyrkan är både lika och olika i storstadens katedral och i bönhuset i glesbygden.
Sammanfattningsvis tror vi att prästutbildningen kan utvecklas utan att hjulet ständigt uppfinns på nytt. Mångfalden i uttryck pastoralinstituten emellan är något hela kyrkan tjänar på.
Vi vädjar därför till biskopar, kyrkomöte och andra beslutsfattare att ta vara på det som redan fungerar.  Slå vakt om vår unika prästutbildning!

Omar Ud-Din
prästkandidat, Stockholms stift
Paula Lindholm
prästkandidat, Uppsala stift
Jacob Sernheim
prästkandidat, Luleå stift
Kristofer Strid
prästkandidat, Göteborgs stift