Det finns en längtan efter koncentration på innehållet i kyrkans tro och liv. Uppenbarelse, Guds sätt att ha kontakt med sin skapelse och att ge människor budskap om sitt väsen, kommer i centrum. Uppenbarelsens konkreta former måste även i dag tolkas, inte vantolkas. Fastare struktur erhålls bland annat genom gemensamma erfarenheter, uttryckta i bekännelse­dokument. Uppenbarelse exkluderar således inte erfarenheter. Guds självmeddelelse erfarenhetsförankras och blir delaktig i mänsklig verklighet. Uppenbarelsen inkarneras.
Är det rätt och rimligt att tillämpa en demokratisk folksuveränitetsprincip på gudomlig uppenbarelse? Vad är kyrkans demokrati?

Bibelns framställning av människan, dels som skapad till Guds avbild, dels som syndare, är några förutsättningar för kyrkans demokrati. Kompetensbegränsningar finns i beslutsfattarnas befogenheter, oavsett demokrati, folkkyrka eller hierarkiskt beslutsfattande. Alla är underställda evangeliet, som inte är förhandlingsbart, men tolkningsbart. Förlåtelsens ord gäller även om kyrkomötet beslutar något annat. Vad leder denna grundsyn till?

Varje kristen har genom tron och dopet ansvar att bedöma läran. I Jesu ord i liknelsen om fåren och den gode herden bedömer fåren om det är Kristi röst eller en främmande röst de hör. Denna skyldighet och rättighet att döma över kyrkans lära i vid mening utövas av församlingarna, som ledda av den helige Ande lyssnar på Guds ord. Varken folksuveränitet eller episkopal ordning i betydelsen läro­bestämmande är därför metod för kyrkomötesbeslut om tro, bekännelse och lära. Kyrkomötet måste härleda sin läro­bestämmande legitimitet från och väljas av församlingarna. Ett aktivt deltagande i församlingslivet kan därför begäras av kyrkomötets ledamöter, såsom delar av kyrkans ledning. Detta inte som ett legalistiskt utformat krav, utan som en allmänt hållen och självreglerande försäkran vid nominering till kyrkomötet. Viss jämförelse kan göras med domkapitelledamots försäkran att fullgöra sitt uppdrag i trohet mot kyrkans lära.

Situationen blir, såsom bland annat Gustaf Wingren har framhållit, abnorm om kyrkan innesluter minoriteter som lever med i församlingens inre liv men som på grund av sin fåtalighet saknar möjlighet att prägla besluten om kyrkan samt majoriteter, som permanent står utanför gudstjänstgemenskapen, men dock med sin numerära styrka regerar över kyrkans interna förhållande. Som alltid gäller att finna en lämplig avvägning mellan öppenhet och gemenskap.

Samtidigt kan hävdas att Guds ord hörs bättre om hela Guds folk hör efter. Demokratins innehåll och form är väsentliga. Kyrkans demokrati ska inte ange folkflertalets eller en minoritets åsikt, utan ska underlätta evangelium. I kyrkans demokrati bör en samtalsmodell utvecklas, där tolerans, lyhördhet och respekt får större vikt än förhandling och omröstning.
Den gamla principen om att tron uttrycks i bön blir högaktuell. Förtröstan på Andens ledning gör att beslutsångest inte behöver uppstå. Dessutom visar receptionsprocessen om beslutet är auktoritativt som kyrkans röst och tro.

Nuvarande kyrkomöte har förutsättningar att reformeras i föreslagen riktning. En samtalsmodell tillämpad på ett, mindre, indirekt valt kyrkomöte med teologisk kompetens Ökar auktoriteten.

Kyrkliga strukturer bör manifestera att det inre och det yttre inte går att skilja åt. Kyrkans samtalsdemokrati i en gemenskap där möjlighet ges att reflektera över Guds tilltal och praktiskt tillämpa detta, att vara en kyrka för andra, fokuserar på innehållet i kyrkans tro och liv. Alla som är indragna i denna reflektion och praktik har en betydelsefull roll i kyrkan.

Enskilda kristna och kyrkan har till uppgift att i varje tid på nytt leva sig in i trons djup och klargöra dess innebörd. Vad man tror, trons innehåll, och att man tror, tron som förtröstan, tillit, hänger ihop. En utmaning är att kristen förtröstan och tillit allt mindre knyts samman med trons innehåll. Medvetenheten avtar. Helheten, relationen mellan tro och liv, trons liv, behöver stärkas. Hur detta ska gå till borde tydligare prägla samtalet, även inför kommande kyrkoval.

Anders Bexell
f.d. stiftsdirektor
Göteborg