Religionsdialog ingen kompromiss med tron

Religionsdialog har aldrig handlat om att kompromissa med sin egen tro, utan om att mötas. Religionsdialog handlar om att nyfiket lyssna på varandra och med respekt utforska varandras tro och drivkraft.
Jag arbetar själv med dialog- och fredsbyggarprojektet Salaams vänner, ett projekt som Kristna Fredsrörelsen (KrF) och Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa (SMFR) driver tillsammans. I  Salaams vänner utgår vi från det fredsbudskap som kristendomen och islam delar och kärnan i Salaams vänner är det trettiotal  kristna, muslimska och sekulära ungdomar som har utbildats till workshopledare i dialog och ickevåld. Samtidigt som vi utgår från det som är gemensamt för kristendomen och islam, blir det i arbetet också tydligt att det finns en hel del som skiljer oss åt.

Inom Salaams vänner har vi erfarit att det är först när vi lär känna varandra på djupet som vi också kan börja ställa de svåra frågorna till varandra. Det är först i förtroligheten som vi på ett respektfullt sätt kan diskutera det som vi inte förstår i våra vänners tradition. Att som Hugo och Borg svepande uttala sig om muslimska män som inte respekterar bedjande kvinnor, leder däremot endast in i en återvändsgränd. En av religionsdialogens fundament är nämligen att alltid tillåta varje part att definiera sig själv.

Varför pratar vi så lite om Jesus? frågar artikelförfattarna. Ja, låt oss tala mer om Jesus. Både i kyrkorna och i mötet med människor av annan tro. För vem är han som uppmanar oss att söka hans ansikte i den som vi trodde stod längst från oss själva? Jag tror att vi som bekänner Jesus måste vara villiga att vandra med honom även utanför kyrkans murar för att kunna gå Gud till mötes i det okända. Det är i mötet med människor av andra religiösa traditioner som vi blir utmanade att stiga ut ur vår egen trygga gemenskap för att pröva om vår tro håller även på okänd mark.

Som kristen har jag gång på gång erfarit att de muslimska frågorna kring treenighetsläran och Kristi gudomlighet hjälper mig att med nya ord formulera min egen tro. På detta sätt blir religionsdialogen inte bara ett sätt att utforska den andres tradition, utan även ett sätt att fördjupas i min egen.  Med dessa erfarenheter i bagaget har jag svårt att förstå hur de olika dialogprojekt som Svenska kyrkan är med och stöttar, skulle hota den kristna kyrkans identitet.

Hugo och Borg tar initiativet Guds Hus i Fisksätra som ett exempel på när religionsdialogen har gått för långt. När man i andra länder beslutar om förbud mot minareter och burkor, tar några kristna och muslimska församlingar i Sverige istället initiativ till att flytta in under samma tak. Det är något att vara stolt över! Gud Hus är ett på många sätt världsunikt och modigt initiativ som är förebildligt i den generositet och öppenhet som de olika samfunden visar varandra.

Hugo och Borg skriver att det är olyckligt att den gemensamma värdegrund som projektet Guds Hus står på har formulerats som att "vår gemensamma tro är att Gud är En", eftersom detta kan tolkas som att de kristna har fått göra avkall på den treeniga Gudsbilden. 
Även om jag är säker på att formuleringen har arbetats fram genom vänskaplig diskussion och inte genom förhandling, har jag viss förståelse för att den kan feltolkas. Jag  skulle därför vilja föreslå en alternativ formulering av den gemensamma grund som är en förutsättning för alla möten över religionsgränser och, enligt min mening, för allt genuint sökande. Denna grund är: "Gud är större"

Caroline Kyhlbäck
Projektsekreterare Salaams vänner
Prästkandidat för Västerås stift