Ekonomi. Hur ska kyrkan möta en försämrad ekonomi när många lämnar kyrkan? Av minskade intäkter följer minskade resurser, men detta blir förödande endast om kyrkan väljer att fortsätta med samma intäktsmodell som idag. Det hävdar Erik Eckerdal, komminister i Knivsta pastorat.
Att kyrkans huvudsakliga ekonomiska intäkt består av kyrkoavgiften är en historisk parentes. När kyrkans intäkter minskar krävs därför en effektiviserad förvaltning och att medlen börjar användas på ett sätt som ger både andlig och ekonomisk tillväxt. Efter två års drift av S:ta Maria Alsike har Knivsta pastorat i Uppsala stift mer än fördubblat omsättningen och tredubblat antalet anställda. Självklart är det så att det som är möjligt i en församling är omöjligt i en annan. För framtiden är det viktigt att biskopen konkret möjliggör nya innovativa projekt i pastoraten. I pastoraten saknas ofta tre faktorer för förnyelse:
1 En grundläggande vision om att kyrkan är kallad att göra mer, inte bara göra av med kyrkoavgiften. Kyrkan måste börja använda sina ekonomiska medel både för andlig och ekonomisk tillväxt, med målet att kyrkan skall bli mer andligt vital, få större betydelse i samhället och bidra till en kärlekens civilisation. En orsak till avsaknad av visioner är ofta en grund syn på vad kyrkan är och vad hon därför kan eller får göra (vilket debatten om kyrkans begravningsbyrå visar). I grunden handlar detta om en bristande teologisk och pastoral förankring och analys.
2 Insikten om att det tar tid och resurser att bygga upp ny verksamhet. Resurser måste frigöras så att någon kan vara projektutvecklare en tid, samtidigt som denne inte bidrar till pågående pastoralt arbete, då frukten kommer först senare.
3 Ekonomisk och teknisk kunskap om hur ett projektarbete bedrivs för att realisera en pastoralteologisk vision.
Visionen bör komma från pastoraten men inspireras av biskopen. Punkterna 2 och 3 bör bedrivas av biskopen vilket möjliggör för pastoraten att köpa den hjälp de har behov av.Det är viktigt att hjälpen inte blir en hämmande kraft, som centraliseringar ofta blir, utan att den möjliggör för pastoraten att initiera projekt som annars inte hade varit möjliga. Subsidiaritetsprincipen är avgörande för att inte hämma kreativiteten i lokalkyrkan, dvs i stift och församling.
En möjlig modell: Biskopens kansli bygger upp ett rådgivningsarbete med kompetens inom ledning, projektarbete och ekonomi:
A En personalavdelning som ger stöd till kyrkoherdarna. De allra flesta pastorat är för små för att anställa en personalchef. Stiftskanslierna kan ge kyrkoherdarna möjlighet att köpa in det antal timmar som de behöver av HR-kompetens. Denna enkla åtgärd på stiftsnivå skulle innebära ett enormt framsteg för kyrkoherdarnas arbetssituation. Uppbyggnaden av stiftskansliets HR-avdelning finansieras genom att pastoraten köper den omfattning av tjänst de behöver.
B En rådgivningsbyrå med kompetens inom projektledning, byggprojektering och ekonomi. Byrån har kontakter med företag, konsulter, arkitekter, banker och myndigheter i stället för att varje pastorat skall bygga upp dessa. Rådgivningen bör vara uppmuntrande, se möjligheterna och drivas av viljan till att kyrkan kan göra mer – dvs tänka stort, inte smått. Samtidigt måste rådgivningsbyrån tänka kommersiellt. Investeringar skall löna sig och ge både andlig och ekonomisk tillväxt.
C På sikt kan denna rådgivningsverksamhet utvecklas till ett fastighetsbolag som arbetar med kyrkans andliga växt som mål. Bolaget erbjuder pastoraten finansieringshjälp med en verksamhet nära bankverksamhet. I stället för att investera kyrkans medel i fonder och aktier, vars verksamhet ligger långt borta och utan någon egentlig vetskap om vad pengarna används till, investeras kyrkans pengar i lokala pastorala projekt som ger både ekonomisk och andlig tillväxt. En kyrkans bank är inte så främmande som många tror. Både Wermlands- och Östgötabanken grundades av biskopen av Karlstad och Linköping för att ge lantbruken kapital.
Svenska kyrkans ekonomiska förvaltning behöver effektiviseras och tydligare göras till ett redskap för kyrkans andliga liv och växt. Ovan föreslagna modell gynnar både kyrkans monetära ekonomi såväl som frälsningsekonomi och lägger grunden för expansion och evangelisation. Förutsättningen för detta är samtidigt ett teologiskt grundat arbete som vitaliserar kyrkan inifrån i gemenskap med den uppståndne Herren Jesus Kristus.
Erik Eckerdal
LÄGG TILL NY KOMMENTAR