”När ska kyrkan lyssna på de obekväma rösterna”, undrar krönikören Josefin Holmström i SvD (4/1).  I en välspridd text berättar hon som troende kristen om det smärtsamma beslutet att lämna Svenska kyrkan.

Samtidigt noterar hon med förvåning hur utträdesblanketten på hemsidan berättar om de många aktiviteter och tjänster som Svenska kyrkan arbetar med. Men inte ett ord om kyrkans huvudbudskap – att predika Jesus Kristus, att göra honom känd, älskad och lydd.

 ”Om man försöker marknadsföra en kyrka som ett museum eller en konsertförening har man redan gett upp”, är hennes slutsats. Liknande slutsats har nu fått stöd i empirisk forskning.

 Som av en händelse sammanfattade en grupp kanadensiska forskare i Washington Post samma dag (den 4/1-17) den omfattande studie de genomfört i Kanada över växande och minskade kristna kyrkor. Enligt den hänger teologi och medlemsutveckling intimt samman.

 Konservativa kristna församlingar, som vill gå tillbaka till trons rötter, till Bibeln och återvinna det som alltid varit kristendomens centrum, växte i medlemsantal. Liberala kristna församlingar, som anpassade trosinnehållet till grundtankar i den sekulära samtiden och tonade ner både Bibeln, missionen och övernaturliga inslag, minskade.

 Den allra tydligaste faktorn för framgång visade sig vara hur ledarskapet profilerade sig. I de församlingar som växte var ledarskapet uttalat konservativa, ja, i normalfallet mer konservativa än de övriga medlemmarna. Mer liberala och därmed också krympande församlingar utmärktes av den exakta motsatsen: i dessa församlingar var ledarna teologiskt mer liberala än medlemmarna i stort.

 För den som enbart tänker medlemsmaximerande är forskningen glasklar: Församlingar som håller fast vid en klassisk kristendom oavsett tidsvindarna, de vinner nya medlemmar, medan liberala, samtidsanpassade församlingar går bakåt. Den som följer församlingsutvecklingen i Sverige vet att mönstret är detsamma här också.

 Sverige och svensk kristenhet har under det sista halvseklet stått under en stark sekulariserande press, som har velat reducera evangeliet till ett slags allmänreligiöst världsförbättrande utan tydlig trosgrund. Under tiden har merparten av kyrkor och samfund tappat, både i medlemstal och i aktiva gudstjänstbesökare. Svenska kyrkan är naturligtvis det allra tydligaste exemplet på en teologiskt liberal kyrka, som för varje år förlorar stora mängder medlemmar och många gudstjänstbesökare.

2016 innebar nytt rekordtapp, med 86 000 personer som lämnade kyrkan. Samma tendens gäller gudstjänstbesöken. År 1990 var antalet besökare vid söndagens gudstjänst i Svenska kyrkan över 9 miljoner. År 2015 hade det mer än halverats, till 4,2 miljoner. De krafter som vill gå i liberal riktning finns dock inte bara i Svenska kyrkan, de utövar sin press på alla kyrkor och samfund.

I slutet av förra seklet förde den liberale amerikanske biskopen John Shelby Spong ut budskapet om att kyrkan måste förändras – eller dö. Hans råd var liberalteologins recept att skala bort allt som riskerar att uppröra en sekulariserad samtid. Inte oväntat hyllades Spongs idéer i Sverige av teologiskt liberala ledare. I en intervju i Dagens Nyheter (2005-09-02) avfärdade han livslängden hos ”konservativa väckelsegrupper” som obetydlig: ”De kommer att försvinna på grund av sin irrelevans. Jag är på den vinnande sidan”, sa han.

Spong och andra liberalt inriktade teologer visade sig få fel. Den kyrka som anpassar sig till tidsandan och samtidigt suddar ut sin egen identitet, för den kyrkan pekar pilarna rakt ner i graven. Det sambandet är så uppenbart att ingen kyrkoledare kan undgå att se det.

 Nu är kristna kyrkors uppdrag inte att enbart maximera antalet medlemmar. Det handlar om att väcka tro, skapa efterföljelse och bygga församlingar som praktiserar Nya testamentets undervisning. För att citera Jesus: ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar … och lär dem att hålla allt som jag befallt er”.

Men samtidigt kan ingen kyrka bortse från frågan om vi attraherar nya människor eller inte. Tänk om vi lyckats med konststycket att till och med göra Gud ointressant?

Så här i början av reformationsåret 2017 vill vi skicka ett enkelt råd till alla kyrkor i vårt land: Om ni önskar ha framtiden för er pekar en samstämmig forskning på vilken väg ni ska gå. En kyrka som väljer en klassisk bibeltrogen riktning har framtiden för sig.

Den stora attraktiviteten ligger i en frimodig förkunnelse att något har gått allvarligt snett med mänskligheten och att lösningen ligger i att omvända sig till den Gud som för 2000 år sedan uppenbarade sig på ett unikt sätt i Jesus från Nasaret, hans liv, död och uppståndelse. 

Kyrkoledare och församlingsledare, här är två recept att välja mellan. Valet verkar ganska enkelt. Eller är det kanske inte det?

Per Ewert
direktor vid Claphaminstitutet

Stefan Gustavsson
generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen