Förslag till nya regler för Svenska kyrkans lokala struktur bygger på den goda grunden att ansvar för verksamhet och resurser hålls samman, bland annat genom ekonomiskt bärkraftiga pastorat. Av största vikt blir då att ta det pastorala helhetsperspektivet på djupaste allvar och inte endast låta det utgöra en kosmetisk pålaga. Frågor om pastoral ledning inkluderas.

Det rör sig dock om mycket mer, hur kyrkan för varje tid fördjupar förståelsen av uppenbarelsen och bearbetar avståndet mellan uppenbarelse och situation, hur kyrkan förverkligar sitt uppdrag. Varje del ska gestalta kyrkan och stå i samklang med evangeliet. Kyrkans folk har ett gemensamt uppdrag. Att form och innehåll hålls samman innebär med nödvändighet att den samlade lokala pastorala nivåns omfång måste begränsas. Ett pastorat med 525 000 invånare och 290 000 kyrkotillhöriga, Göteborgsfallet, är ett tydligt exempel på en olämplig konstruktion.

Nutida kunskaper om storskalighetens nackdelar från sjukvård och kommuner bör tas till vara. Erfarenheter visar att samverkan mellan så att säga lagom stora enheter är lämpligare ekonomiskt och demokratiskt än stora sammanslagningar och stordrift. Svenska kyrkan bör inte i efterhand följa förlegade kommunala perspektiv. Partiella frivilliga samfälligheter är också ett sätt att underlätta bildande av lämpliga pastorat. Ständigt behöver framhållas att vad som är effektivt är beroende av vilka effekter kyrkan söker.

En fördjupad kyrklig demokrati är en väg för Svenska kyrkan att tydligare vara kyrka. Ju tydligare vårt svar på Guds tilltal blir, desto tydligare framstår Guds uppenbarelse i världen. Förändringsarbetet bör därför inte medvetet leda till färre förtroendevalda och ideella medarbetare, vilket riskerar bli en effekt av storskalighet. Rekrytering till stift och kyrkomöte försvåras också. I samma perspektiv är en församlingsinstruktion i ett pastorat med 525 000 invånare en parodi på kyrklig verksamhet. Indikationer finns för övrigt på att kyrklig storskalighet leder till färre gudstjänstbesökare, vilket i förlängningen negativt påverkar pastoratens ekonomi.

Erfarenheter visar att det gemensamma uppdragets princip ställer extra stora krav, inte minst på kyrkoherden. Närhet, gemenskap och engagemang kräver en närvarande kyrkoherde. Detta förutsätter ett gripbart pastorat. Delegation är visserligen viktig, men tillsyn och ansvar ligger kvar hos kyrkoherden. Det kan dessutom ifrågasättas om en kyrkoherde, kanske tillika domprost, i ett storskaligt pastorat får tillräckligt med tid för eftertanke och teologisk reflektion inför bland annat gudstjänst med predikan. Detta gäller generellt, men blir extra besvärande i ett megapastorat. Breddad och fördjupad teologisk reflektion är av avgörande betydelse för Svenska kyrkans framtid.

Bildas alltför stora pastorat kompliceras inte bara kyrkoherdens uppgift, utan även stiftets främjande- och tillsynsuppgifter. En arbetsledande kyrkoherde med tillsynsansvar i ett megapastorat kommer i själva verket att uppfylla många av biskopens funktioner. Risk för episkopal oordning uppstår. Förändringsarbetets syfte att öka tydligheten i relationen mellan stift och pastorat försvåras.

I många fall bör föreslagna regler för lokal indelning leda till att pastorala och ekonomiska perspektiv integreras. I och med pastoratets nya roll måste dock kriterierna för pastoratsindelning tydliggöras, så att beslut om nästan obegränsat stora pastorat inte får medges. Annars uppstår risk att det pastorala helhetsperspektivet med en nära relation mellan församlingar och pastorat motverkas, liksom att den pastorala ledningen, levande kyrklig demokrati samt relationen mellan stift och pastorat försvåras. Centrala värden om gemensamt uppdrag och episkopal ordning missgynnas. Vidare är storskalighet också ur ekonomiskt perspektiv ett sämre alternativ än samverkan mellan lagom stora pastorat, där pastoraten i olika konstellationer väljer att samarbeta. Kyrkomötet bör därför på lämpligt sätt justera förslag till KO eller göra vägledande uttalande med syfte att beslut inte får fattas om bildande av alltför stora pastorat, som försvårar Kyrkans uppdrag.

Anders Bexell

Tidigare stiftsdirektor Göteborg