Trots att Etiopien styrs av en totalitär regim har landet en utifrån flera aspekter fungerande rättsordning. De två svenskarna har fått ta emot besök i fängelset, de har försvarare, anklagelserna är offentliga, rättegången likaså. Det går att överklaga domen. Svenska medier har kunnat följa rättsprocessen.

Det finns nu möjligheter för Martin Schibbye och Johan Persson, antingen att överklaga eller att söka nåd. Därför finns det utrymme såväl för kampanjer som diplomatiska aktioner.

Och allt som kan göras för att få dem fria ska göras.

Men vi ska inte vara för snara att demonisera Etiopien och mer eller mindre förklara det som en oberäknelig, rättskorrupt diktatur. Det har av en del framställts som att Schibbye och Persson aldrig hade kunnat råka illa ut här eller någon annan stans i västvärlden. Det är en schimär.

Journalister står inte utanför eller över lagen här heller. Det är mycket få brott som är godtagbara för att de begås som ett steg i journalistiskt arbete, ens i de solidaste demokratier. I USA efter terrorattackerna gäller repressiv lagstiftning, som också drabbar yttrandefriheten och mediers arbete. Och i vårt i stort sett konfliktfredade land kan journalister lagsökas för det de gör i arbetet.  Ett alldeles färskt exempel: i dag åtalades Expressens chefredaktör, en nyhetschef och en reporter för vapenbrott. I våras visade tidningen hur lätt det är att köpa vapen i Malmö. Revolvern som reportern köpte lämnades omedelbart in till polisen. Uppsåt till brott lär inte finnas. Ändå väljer åklagaren att åtala.

Trots att det finns lagrum som åklagare och domare förhåller sig till i fallet med Schibbye-Persson, benådas de förhoppningsvis med eller utan politiska påtryckningar och förhandlingar.

Sedan är det dags för svenska medier, myndigheter och politiker att med samma kraft verka för Dawit Isaac. Det får inte vara så att vi tystnar för att en fullfjädrad diktatur vägrar någon som helst rättssäkerhet.

Anders Ahlberg