Stäng dörren för partipolitiken

Pierre Kjellin lyckas i Kyrkans Tidning nummer 33/17 få mig och säkert många andra att undra om jag verkligen läst rätt!

Några saker är värda att ta fatt i:

Pierre Kjellin är socialdemokrat och skriver samtidigt att partipolitiken borde bort från Svenska kyrkan. Utmärkt och klarsynt av honom. 

Driv gärna denna frågan, men hellre internt i S!

I huvuddelen av artikeln för Pierre Kjellin dock ett förvirrat och inkonsekvent resonemang.

Han verkar mena att den största delen av medlemmarna inte är kristna och inte är troende. Det må vara så.

Pierre Kjellin säger sig själv inte vara kristen och inte ha något intresse av att fira gudstjänst.

Det är bekymmersamt och sorgligt att man gör anspråk på att styra kyrkan, men inte vill veta av dess tro och liv.

Vidare verkar han mena att kyrkans ledning måste ta detta på allvar och i princip sluta med det ”som har med religion att göra”. 
Sluta predika, sluta fira gudstjänst, sluta be för människor, sluta förmedla hoppet om ett liv i Kristus.

Om det är detta Pierre Kjellin menar att kyrkan skall sluta med, då har kyrkan slutat vara kyrka.
Hur kan en kyrka fortsätta existera som inte vill ha med sin Herre att göra?

Kyrkans uppgift är ju just detta, att föra människor till tro på Kristus, predika och undervisa om honom, be för människor, skapa gemenskap i församlingen, ge människor hopp, lovsjunga vår skapare och frälsare.
Är Pierre Kjellins uppfattning också S allmänna uppfattning?

Vidare skriver han att kyrkan hellre borde syssla med att vara en aktör (konkurrera med stat och kommun på en marknad där valfrihet är en förutsättning) inom välfärdssektorn. 
Även detta måste vara sprängstoff för S!

Pierre Kjellin, driv detta internt inom S och jag tror du kommer att ha mer än fullt upp att göra!

I sak menar jag att Pierre Kjellins tanke är god. 

Kyrkan borde mycket mer vara aktiv i samhället genom att på kristen grund driva förskolor, skolor, vårdhem, hemtjänst, fritidsgårdar, äldreboenden, vårdcentraler, mm, mm.

Inte istället för, utan som en konsekvens av, att människor och församlingar fått sina liv förändrade när relationerna med Jesus blivit återupprättade. 
Och att man därför vill ge av denna kärlek och omtanke vidare till sina medmänniskor.

Slutligen ger Pierre Kjellin ytterligare ett prov på klarsyn. Han skriver att frågorna om ämbetssyn och välsignelse av samkönade är marginella frågor för Svenska kyrkan. Även här delar jag Pierres syn.

Återigen, kyrkans kallelse är att föra människor till tro på Kristus och skapa och fördjupa gemenskapen i församlingen.

Inte att stänga dem ute som inte delar den för tillfället beslutade politiska åsikten i S partikongress.

Det som gör detta uttalande av Pierre Kjellin till ännu en potentiell bomb inom S är ju att det är just S som så maniskt driver dessa två frågor som Svenska kyrkans huvudfrågor. 
Den präst som inte delar socialdemokratiska partiets syn i dessa två frågor får enligt S inte vara präst. 

I allt annat kan man enligt samma logik ha i princip vilken syn som helst.

Detta är ännu en fråga som jag uppmanar Kjellin att driva internt inom S!

För min del är jag övertygad om att om kyrkan valde att lägga mer kraft på att förkunna Kristus så att människor kommer till tro, blir förlåtna och upprättade, och om kyrkan ägnade sig mer åt att finna glädjen i gudstjänsten och församlingsgemenskapen, då skulle också de frågorna som är mindre kunna få rätta proportioner.

Återigen måste vi påminna varandra om att kyrkan är en trosgemenskap, inte en åsiktsgemenskap.

Pierre hoppas på en stängd dörr i valet till kyrkan för honom och andra partipolitiker framöver. 

Den dörren kan Pierre och S stänga redan den 17 september.
Frimodig kyrka är ett gott alternativ.