Bekänna läran är en sak. Men äkta andlighet som kristna och andra sökare antas arbeta med finns inom människan själv. Det skriver prästerna Hans Ulfvebrand och Marianne Blom, verksamma i tankesmedjan "Kristen och sökare" i Sofia församling i Stockholm.
I förordet till Erwin Bischofsbergers bok om 1300-talsmystikern Mäster Eckharts andliga undervisning skriver författaren Karl Vennberg: "Vårt andliga liv är liksom det biologiska livet från första stund en fråga om andning. När man från min höga ålder blickar tillbaka på sitt liv, kan man inte undgå att emellanåt fundera över var man har andats mest fritt, i vilken miljö, tillsammans med vilka böcker eller vilken musik, i vilka människors närhet." Dessa ord inspirerar oss i våra försök att med allvar och glädje bjuda in människor till samtal kring kristen erfarenhet och kristen trostolkning i vår samtid.
Vi välkomnade biskop John Shelby Spongs besök till Sofia församling i Stockholm år 2004 efter hans besök i Västerås, inbjuden av biskop Ytterberg. Som flera andra hade vi läst hans bok "A New Christianity for a New World" (svensk översättning Mattias Martinson) och ville höra honom tala om den lösning på kyrkans kris, som han i ett tiotal böcker från 1980-talet och framåt berört både mycket personligt och med grundlig teologisk forskning bakom sig. Vi blev inte besvikna.
I tankesmedjan "Kristen och sökare" som vi haft några år i Sofia församling har behovet av uppriktiga och ibland mycket personliga samtal i små och större grupper varit uppenbart. det som tycks ha angått alla är inriktningen på liv - andligt liv- och i mindre utsträckning på "lära". Vi präster deklarerar också ibland, att vi inte är där för att klarlägga gamla "sanningar" utan på goda grunder sätta människan själv och hennes andliga erfarenheter i förgrunden. Ingen så kallat troende har haft något att invända mot detta. Man är öppen för att den äkta andlighet som kristna och andra sökare antas arbeta med finns inom människan själv. Den jungianske psykologen Edward Edinger har dock antytt, att många i vår tid skräms av tanken att vi måste gå längre än till att bekänna läran. Detta påstående anser vi behöver tas på allvar och prövas om och om igen. Parallellt med detta prövande har vi stor respekt för tidigare generationers trosformuleringar och troserfarenheter.
En föregångare till biskop Spong var prästen Ludvig Jönsson, verksam i både kyrkan och näringslivet och konsekvent motarbetande historiska krav på "rätta" ord och tolkningar. I jungiansk psykologi talar man om människans "individuationsprocess" som en i djupaste mening skapande inre process.
Att bli en andlig människa innebär också att medvetandegöra sig om den tid man lever i. Vi som vill pröva de djup som visar sig i uppriktiga och självprövande samtal, också om andliga ting, menar att detta är det primära, läran det sekundära. Tro måste, upplever vi alltmer, grundas i ett personligt sökande och uttryckas i liv och erfarenhet snarare än historiska formuleringar.
I en samling nyligen talade vi om artikeln "Tro" av den skotske psykiatern Maurice Nicoll (Jungrörelsens årsbok) . Han menar att begreppet "tro" - såsom Jesus använder ordet i bland annat Lukasevangeliet - innebär att det finns en möjlighet att nå en högre nivå och att tron till sitt innersta väsen har att göra med idén om människans inneboende förmåga till transformation.
Andreas Holmbergs tidigare uppmaning i Kyrkans Tidning till stiftschefer att "reagera" eller "avgå" gör oss undrande. Menar verkligen Holmberg att makten skall besluta om våra inre andliga erfarenheter?
I en kommande tankesmedja tar vi kanske upp frågan om vad som kan ligga bakom denna uppmaning - en nedärvd tilltro till maktens rätt också när det handlar om vår personliga andliga erfarenhet?
Hans Ulfvebrand
kyrkoherde
Marianne Blom
präst em.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR