Storpastorat riskerar underminera stiftsarbete

När Mats Rimborg med flera i en debattartikel i Kyrkans Tidning  nummer 38/2012 pläderar för att bilda ett enda pastorat inom gränserna för Göteborgs kommun, blir det en motsägelsefull konstruktion.
På skrivbordet är det kanske inte några problem. Kriterierna som enligt förslag kommer att finnas i kyrkoordningen för ett pastorat skulle uppfyllas. Men vid ett möte i verkligheten med ett sådant tänkt Göteborgspastorat kommer man att inse att detta fenomen inte ryms i vedertagna kategorier för vad vi uppfattar som den lokala nivån i Svenska kyrkan.

Ett Göteborgspastorat skulle omfatta omkring en halv miljon invånare, varav knappt 300 000 kyrkotillhöriga som skulle representeras av ett enda kyrkoråd. Kyrkoherden skulle ha ungefär 150 komministrar att leda och sammanlagt vara chef för ett tusental anställda. Storleken är jämförbar med Karlstads eller Härnösands stift. Med denna storlek som riktningsgivande skulle vi enkelt rymma hela Svenska kyrkan i mellan 20-30 pastorat.

Orimligt? Ja, det anser jag. Detta har bland annat också kyrkostyrelsen insett och därför föreslagit två års respit för Göteborgs kyrkliga samfällighet för att ge stift och samfällighet möjlighet att hinna ta de beslut som krävs för att först göra en pastoratsreglering och därefter upplösa samfälligheten.  Också domkapitlet i Göteborg har nyligen beslutat tillstyrka förslaget att dela Göteborg i sex eller fler pastorat.

Ett viktigt argument mot tank-en på detta gigantiska pastorat  är kravet att tillsynslinjen biskop – stift till kyrkoherde – församling ska kunna fungera i praktiken. Problemet ligger i den lokala tillsynen på församlingsnivå. Den tillsynsfunktion som kyrkoordningen förutsätter att kyrkoherden utövar kommer inte att kunna fungera i praktiken. Det är alltför lättsinnigt att mena att detta går att lösa genom organisation och delegation.  Kyrkoordningen känner inte några sådana former under kyrkoherden när det gäller ansvaret för tillsyn. Ett Göteborgspastorat får sådana dimensioner att den lokala tillsynen kommer att haverera.

Rimligtvis skulle man få organisera det så att komministrar i församlingarna i praktiken skulle fungera som kyrkoherdar för att verksamhet och ledning överhuvud ska kunna fungera. Det innebär att man rundar de behörighetskrav som kyrkomötet ställt upp för våra kyrkoherdar, bland annat när det gäller förberedande kyrkoherdeutbildning och när det gäller villigheten att samverka med både män och kvinnor i vigningstjänsten.

Ett argument som åberopas är solidaritetsargumentet. Utan att bagatellisera svårigheterna vid en omställning från dagens samfällighet till ett antal pastorat vill jag bestämt hävda att Göteborgs stift har att hantera solidaritetsbegreppet utifrån hela stiftets perspektiv. Debattörerna låter solidariteten ta slut vid stadsgränsen.  

Jag har en gång varit chef för en organisation med tre enheter som omfattade 5, 15 respektive 80 procent av den totala omsättningen. Att ha en enhet som storleksmässigt var så dominerande var som att köra med en för tungt och felaktigt lastad släpvagn. Släpet får så stor egenvikt att det i vissa situationer drar med sig resten av ekipaget. När det gäller ombildningen av Göteborgs kyrkliga samfällighet är också detta en relevant iakttagelse utifrån hela stiftets perspektiv.

Ett sammanhållet Göteborgspastorat skulle omfatta ungefär en tredjedel av hela stiftet. På olika sätt skulle det stora pastoratets dominerande ställning dränera stiftsnivån och innebära att pastoraten utanför Göteborg skulle få minskade möjligheter att påverka hur stiftets främjande och service utformas. Beslut som fattas i ett sådant dominerande pastorat skulle innebära att göteborgarna vare sig de vill det eller inte bestämmer racet för resten av stiftet.

Det är min förhoppning att stiftsstyrelsen i Göteborg tar sitt ansvar som hela stiftets organ och fattar de beslut som krävs för att inrätta ett klokt antal pastorat i Göteborg. Om man istället väljer modellen med ett pastorat får man också ta ansvaret för konsekvenserna:
1. Kyrkoordningens intention skadeskjuts när det gäller möjligheten för den formellt tillsatta kyrkoherden att i praktiken ta det ansvar som lagts på henne/honom.
2 Man öppnar för att ett stort antal komministrar (25-30) i praktiken kommer att fungera som församlingskyrkoherdar utan att man prövar behörigheten för kyrkoherdetjänst enligt Kyrkoordningen.
3 Ett demokratiskt problem som ligger i att nära 300 000 medlemmar får ett enda demokratiskt valt kyrkoråd.
4 Solidariteten blir en solidaritet mellan göteborgsförsamlingarna och man bygger en mur mot resten av stiftet som ställs utanför.
5 Göteborgs stift kommer efterhand att undermineras och omöjliggöras som stiftsgemenskap.