Svenska kyrkan sprider hatpropaganda mot Israel

Sverige är ett öppet land med människor och grannländer som lever i fred med varandra. Det har varit värdefulla och viktiga år för mig att få leva och verka i Sverige. Men det har även funnits sådant som jag som Israels ambassadör funnit svårbegripligt och även överraskande.

En av de sakerna är den oförsonlighet som finns mot Israel inom Svenska kyrkan och som frodas där. Svenska kyrkans lednings starkt politiserade agenda har varit en stor besvikelse. Jag har fått sätta mig in i hur en av världens största lutherska kyrkor är involverad med den extrema bojkottrörelsen BDS-(Boycott, Sanctions, Divestments) och aktivt sprider rörelsens och annan propaganda mot Israel. En rörelse som inte bara är erkänt rasistisk och antisemitisk utan också olaglig på många håll i världen.

Almedalsveckan pågår just nu och på Svenska kyrkans hemsida kan man läsa att kyrkan finns i Almedalen för att ”bidra i det politiska samtalet”. Det är givetvis förvånande att Svenska kyrkan ser sin roll som politisk, desto viktigare att få klarhet vad det är man anser sig vilja bidra med i det svenska politiska samtalet.

Två seminarier om Israel arrangeras av Svenska kyrkan i Visby Domkyrka under veckan. Israel är det enda land som ägnas så stor uppmärksamhet att det är föremål för två seminarier. Under valven talade i onsdags BDS-anhängare om hur Israel ska kvävas ekonomiskt, politiskt och socialt genom bojkotter och sanktioner.

Att Svenska kyrkan arrangerar Israel-seminarier tillsammans med Kairos Palestine-nätverket är inget annat än en legitimering av den hatideologi som tar sig uttryck i terror och våld mot israeler.

Den svenska representanten för Kairos Palestine-nätverket är prästen Anna Karin Hammar som är en stark BDS-anhängare. I sociala medier sprider hon bilder som präglas av klassisk antisemitisk retorik. Ett exempel är en tecknad bild där israeler och judar framställs som en hund som tagit sin herres plats i sängen och puttat ned denne på golvet. Hammar, som kandiderar för S till kyrkomötet och som sitter i Svenska kyrkans läronämnd fanns med som samtalsledare i Svenska kyrkans arrangemang, men även som samtalsledare och paneldeltagare under de liknande två seminarier som arrangerades i en av Equmeniakyrkans kyrkor i Visby.

Vid ett av seminarierna i Equmeniakyrkan satt jag själv i publiken. Här blev det tydligt vad Svenska kyrkan menar när den säger sig vilja vara politisk: Kyrkan vill bedriva aggressiv politisk kampanj mot Israel utan varje hänsyn till palestiniernas agerande – till terror, uppvigling och hatpropaganda mot judar och israeler.

I panelen fanns, förutom Hammar, kabinettsekreterare Annika Söder (S), journalisten Gideon Lévy och Nidal Abu Zulu från BDS-rörelsen. Samtalsledare var Pierre Schori (S). Under seminariet proklamerades att Israel var världens med brutala tyrannstat, en apartheidstat som begår brott mot mänsklighet. Panelen menade att all support som håller bosättarna vid liv ska stoppas. Anna Karin Hammar, som uttyckligen sade sig representera Svenska kyrkan, beklagade att kyrkan ännu bara står för B, bojkotter och D, divesteringar. Panelen i Equmeniakyrkan var eniga om att den internationella pressen måste öka så apartheidstaten faller.

Samma retorik hördes under Teologifestivalen 2015, då BDS-förespråkaren och ersättningsteologen Mitri Raheb var inbjuden till ett heldagsseminarium och till att predika i en gudstjänst tillsammans med ärkebiskop Antje Jackelén. Israel skulle svältas ut, var uppfattningar som uttrycktes under seminariedagen 2015.

Eftersom jag var närvarande under ett av seminarierna i Equmeniakyrkan, där extrema och extremistiska anklagelser riktades mot mitt land från panelen, ville jag få möjlighet att ställa en fråga. Detta ignorerades först, sedan avslutades seminariet. Mina försök att säga något avbröts bryskt. Att möjligheten till dialog avvisades samt att en sådan intolerans präglade stämningen rimmade illa med att befinna sig i ett kyrkorum. Därutöver reser själva premissen, att inte bjuda in någon representant för israelisk mainstream till panelen för att ges möjlighet att försvara landet, mycket allvarliga frågor om arrangörernas agerande och intentioner.

Det rimmar även illa att Svenska kyrkan, som ska vara en etisk förebild, inte står för vad den säger och gör. Under mina år som ambassadör har jag upprepat påtalat att Svenska kyrkan sprider en BDS-agenda genom att ge status och legitimitet till ett av rörelsens grunddokument Kairos-dokumentet och genom att anordna seminarier som de i Almedalen. Ändå påstår man att man inte har för avsikt att bojkotta Israel.

Jag har kritiserat att Svenska kyrkan bedriver bojkott-kampanjer mot Israel i samband med kristna högtider, något som har förskräckande rötter i antisemitismens historia. Svenska kyrkan har även exempelvis skrivit till de politiska partierna i Sveriges riksdag med krav på att dessa ska driva på för bojkotter i de beslutande organen i EU. Jag har uppmärksammat att Svenska kyrkan bedriver anti-judisk propaganda genom att sprida dokumentet Christmas Alert från Kairos Palestine-nätverket under en kampanj julen 2014. I dokumentet finns formuleringar om den judiska världskonspiration, rent antisemitisk retorik.

I flera artiklar har jag påvisat hur nu tre ärkebiskopar i rad har en ensidig, oförsonlig och rent fientlig inställning till Israel. KG Hammar drev på för bojkotter, hyllade Ship to Gaza och vägrade att genomföra sitt tal på Kristallnatten eftersom Gazakriget pågick. Ändå hävdar Svenska kyrkan att de håller isär Israel och judar. Anders Wejryd knöt kontakter med ledaren för terrorstämplade Hamas Ismael Haniyeh 2014, en rörelse som hetsar till våld mot och utplåning av judar och mördar sin egen befolkning. Ändå påstår Svenska kyrkan att man vill verka för försoning. Också under den nuvarande ärkebiskopen driver och legitimerar man ersättningsteologi och gör ingenting för att nyansera bilden, utan den ensidigt negativa bilden av Israel fortsätter att pumpas ut från Kyrkokansliet i Uppsala.

Ändå fortsätter Svenska kyrkan att påstå att man verkar för en fredlig lösning. Även Svenska Teologiska Institutet i Jerusalem – kopplat till Svenska kyrkan – är idag ett redskap för politisk propaganda mot Israel, som går så långt att inbjudna föreläsare ägnar sig åt ren historierevisionism och frånerkänner oss judar våra historiska och teologiska rötter i Israel. De omfattande program som ordnas för stora tillresta delegationer innehåller oftast minimalast tänkbara religiösa och kristna komponent.

Svenska kyrkans ledning och Equmeniakyrkan legitimerar och sprider negativ propaganda mot Israel, där man istället skulle vänta sig att kyrkor – vilket är det vanliga på andra håll i världen - skulle arbeta för en sann försoning och att föra parterna närmare istället för som här längre från varandra. 

Jag har dock även mött en annan sida av svensk kristenhet. Det finns kristna i Sverige som har en mer balanserad syn och som kan avläsa såväl vad ersättningsteologi som anti-judiskhet och antisemitism är och hur de uttrycks. Min förhoppning är att de rösterna fortsätter att höras, också inom Svenska kyrkan.

Isaac Bachman, Israels ambassadör