Mest genomslag fick  principen i de delar av KO som den så kallade Nivåutredningen arbetade med. Bengt Kindbom, som var fast förankrad i lokalförsamlingen, drev på i den frågan.
I andra delar utplånades församlingarnas ställning. När kyrkomötet röstat färdigt skulle varken kyrkomötet eller stiftsfullmäktige väljas med församlingarna som bas. Ledamöterna representerar nu de partier som nominerat dem.
Detta var en förändring till hierarkiens fördel. Nu utvecklas hierarkien, när strukturutredningen och därefter kyrkostyrelsen föreslår att församlingar som ingår i ett pastorat inte längre skall få välja sina företrädare.

Alltsedan medeltiden har församlingarna i Svenska kyrkan själva utsett förtroendevalda. Nu skall församlingsråden väljas av organ högre upp i hierarkien. Att kyrkostyrelsen lagt till en krumelur om nom- inering på församlingsnivå innebär ingen principiell skillnad.
Alltsedan medeltiden har människorna i församlingarna också svarat för sina kyrkor. Inte heller det vill strukturutredningen skall fortsätta. Kyrkostyrelsen vilar på hanen.

Det finns fler exempel på den tilltagande hierarkiseringen i Svenska kyrkan. Teologiskt har man gjort en omvändning motiverat av administrativa krav. Demokratiskt har man närmat sig principen ”Vad far gör är alltid det rätta”.
Hade man inte kunnat försöka sig på att mildra de administrativa kraven i stället? De kraven är ju bördan för de små enheterna. Då hade församlingarna kunnat bli starkare. Nu kommer byråkratin att växa än mer som en följd hierarkiens kontrollbehov.