Tron är en livskonstruktion

Det Hammar påstår är både förståeligt och närmast självklart. Allt vi vet är konstruktion, det finns ingen ren kunskap och ingen objektiv historisk sanning. Om Jesus stått framför oss här och nu, undervisat och botat sjuka, så hade vi efteråt gjort oss bilder om vem han var och vad han sa och gjorde. Vi hade konstruerat en tanke av det inträffade som vid jämförelse med varandras inte hade varit densamma, vi hade sett avgörande skillnader, gjort olika tolkningar.

Den historiske Jesus är oåtkomlig för oss. Vi läser i Nya testamentet om en jude som levde, dog och uppstod och som aldrig talade om något som kan kallas kristet! Och den mening jag nyss skrev är full av konstruktioner och orimligheter. Nya testamentet är en konstruktion som vi kallar kanonisk, vad vi kallar för judiskt och kristet är resultatet av en lång historia och vad vi än säger i saken är det omöjligt att göra det utan att projicera vår egen förståelse av det på de gamla texterna. I trons namn måste vi tolka de gamla texterna och i ödmjukhet närma oss den kunskap de ger och framför utveckla de djup och dimensioner de öppnar. Tolkning är en pågående process som fortgår till tidens fullbordan! Mödosam och fruktbar på en och samma gång.

Och detta gör Hammars poäng desto viktigare. Poängen är att berättelsen om Jesus hjälper att ”tolka mitt liv och öppna för mig erfarenheten av Guds närvaro här och nu.” Detta betyder inte att Hammar, som han själv skriver, förnekar en historisk händelse. Däremot öppnar han för det som är möjligt och verkligt, nu!  

Därför önskar jag att denna diskussion handlade om liv hellre än tanke. Tron handlar inte om att tänka, inte heller om att tänka rätt om Kristus. Tron ska inte tänkas i första hand, den ska praktiseras, levas, sjungas, gråtas, firas, bes och mycket mer. Mer än att vara en tankekonstruktion är tron en livskonstruktion. Att leva i dopet är att växa, mogna, formas och förvandlas genom en levande relation. Att sätta sin lit till Gud är inte i första hand ett vakande över historiska sanningar, det är att leva i förvissningen om kärlekens förvandlande kraft, här och nu. Det är inte dogmernas ord som bär tron utan det levande ordet som bär tron.

Bo Sandahl
Kh i Burlöv, TD