Men har blivande ärkebiskopen uttryckt samma oro inför de kristnas situation i länder som Egypten och Irak? Det är märkligt tyst från biskoparna om detta. Om jag har missat något uttalande, ber jag om ursäkt.

Sviker vi våra systerkyrkor i Egypten och andra länder i regionen, på grund av bristande vilja till kritik mot situationen i en del muslimska länder? Det känns inte som en rätt väg att gå. Flera svenska oberoende kommentatorer har på sistone påpekat tystnaden om de kristnas förvärrade situation i länder som varit med om den arabiska våren. Men från Svenska kyrkans sida hörs inte mycket.

Jag tror att en riktig religionsdialog inte väjer för de svåra frågorna. Dags att lämna den missriktade försiktigheten och öppna upp för ärliga samtal? Att tiga bort ett problem och hoppas på det bästa, känns inte som ett konstruktivt sätt att stödja våra systerkyrkor i de utsatta länderna.

Bosse Divander
präst i Svenska kyrkan