Vägen framåt med Kyrkohandbokens musik

Musiken i kyrkohandboksförslaget har i två remissomgångar visat sig sakna större stöd, och endast två av elva nomineringsgrupper i kyrkomötet har vid en utfrågning gjord av Kyrkomusikernas tidning nyligen visat sig stödja förslaget utan reservationer eller förbehåll.

Den 22 september 2014 utlovades i möte mellan representanter för våra musikorganisationer och biskopsmötet ett omtag i arbetet, eftersom detta redan då rönt omfattande och närmast enhällig kritik. I detta protokoll sägs att en musikkommitté för det fortsatta arbetet skall bildas, och att denna ”inte behöver ligga på kyrkokansliet”. Detta uttryckligen som svar på den bifallna motionen i kyrkomötet 2013 att inrätta ett centralt musikråd i Svenska kyrkan (något som ännu inte skett).

Våra organisationer erbjöds under våren 2015 viss insikt i det fortsatta arbetet men vi fann det i juni samma år nödvändigt att lämna arbetet.

Möten med biskopar och kyrkostyrelse från hösten 2014 hade fastslagit att ”för en ny fas i handboksarbete bör man först lägga fast riktlinjerna för processen”, och det var just detta man av fortfarande oklara skäl konsekvent vägrade att göra. Sedan dess har nya avhopp skett, senast musiksakkunniga Karin Nelson, som också fann sig tvingad att reservera sig mot arbetet då hon bland annat vägrats tillgång till tidigare sakkunnigutlåtanden i arbetet. Ingenting har förändrats i arbetsprocessen, trots ständigt nya bakslag i arbetet.

Det finns ingen anledning att upprepa hur kritiserat och oförankrat kyrkohandboksmaterialet är i musik- och gudstjänstlivet, då detta redan blivit tydligt i remissvar, med namnunderskrifter, upprop, vädjan från kyrkans musiker, och nu i en extern revision av arbetsprocessen. Däremot verkar det finnas en utbredd missuppfattning bland folkvalda i kyrkomötet, nämligen att det nödvändiga arbetet med musiken i kyrkohandboken är så omfattande att det måste skjutas på framtiden (och att därför, verkar den inte helt glasklara logiken vara, det nuvarande förslaget kan antas ”tills vidare”).

Därför måste vi som organisationer upprepa samma rekommendation som vi hela tiden framfört, och som betonades från biskopsmöte och kyrkostyrelse hösten 2014, nämligen att man först bör slå fast principer, och sedan arbeta öppet och transparent i samråd med landets främsta experter, såsom allt annat konstnärligt, musikvetenskapligt och teologiskt arbete bedrivs.

Vi har konsekvent framhållit att detta är enda sättet att nå ett framgångsrikt resultat som kan finna stöd hos kyrkans musiker, korister och gudstjänstfirare. Vi har också hela tiden sagt att om detta görs, så kan arbetet utföras på kortare tid än vad man nu tagit på sig utan att åstadkomma några större förändringar. Hade kyrkokansliets handläggare följt uppdraget de fick från biskopsmöte och kyrkostyrelse från hösten 2014 hade detta alltså med god marginal kunnat vara färdigt nu.

Under våren 2015 skrev våra fem musikorganisationer två gånger (19 mars och 22 maj) och varnade för att uppdraget från kyrkostyrelsen negligerades, och att inga förbättringar var möjliga så länge detta var fallet. Den sista gången skrev vi till styrgruppen: ”Vi har skriftligen och vid möten lämnat konkreta förslag i linje med vad som påtalats i våra remissvar, i uppropet och vid förra höstens möten med biskopar och styrgrupp för arbetet.

Våra viktigaste förslag och rekommendationer för hur musikarbetet skulle behöva bedrivas med öppenhet, transparens och lyhördhet gentemot kyrkans musiker och övrigt musikliv har inte vunnit gehör och inte tagits till vidare diskussion.

Eftersom vi inte kunnat föra en diskussion om de enligt oss mest avgörande frågorna, vet vi heller inte varför man valt att inte beakta dem. Än så länge har resultatet av det samlade uppropet och andra kritiska granskningar inte lett till annat än att i praktiken samma material skickas ut på remiss igen, med vissa detaljer ändrade.”

Vi står idag fortfarande bakom det som vi sade tillsammans med kyrkostyrelsen hösten 2014: detta arbete kan göras, det är inte omöjligt, det är inte för sent, och det är nödvändigt.

Vi vädjar härmed till alla ledamöter i kyrkomötet att inte tappa tilltro till att en handbok som kan bli älskad och använd i framtiden fortfarande är möjlig. Att det förslag som nu föreligger för beslut i Kyrkomötet inte är den framtida handboken betyder inte att arbetet är omöjligt.

Låt det viktiga arbetet med kyrkohandbokens musik börja!

Susanne Rydén praeses Kungl. Musikaliska akademien 

Reibjörn Carlshamre ordf. Domkyrkoorganisternas förening 

Peter Lundborg ordf. Sveriges Kyrkosångsförbund 

Martin Jonsson Tibblin ordf. Föreningen Svenska tonsättare