Världen behöver hopp

Som ledare i fyra kyrkofamiljer i Sverige vill vi önska våra församlingar en välsignad påsktid. I år överskuggas påskfirandet av de umbäranden och den förföljelse som kristna trossyskon lider under på olika platser i världen och särskilt i Mellanöstern. Vi firar Jesu Kristi uppståndelse utan att vända blicken från världens nöd. Samtidigt fylls vi av hopp.

Under fastan följer vi Jesus genom lidande mot långfredagens mörker och död. Men det tar inte slut där, tre dagar senare sprängs dödens gränser. Graven är tom. Jesus lever! Det är livet, inte döden som får sista ordet. Kyrkans största högtid berättar om lidande, hopp och om liv efter död. Här i Norden påminner hela skapelsen om detta ständigt pågående under. Naturen, som för bara några veckor sedan verkade livlös, vaknar nu upp till en spirande grönska. Ljuset vänder åter och mörkret försvinner. Vi omges av påskens budskap.

Påsken talar om kärlek in till döden. Och om kärlek som övervinner allt, till och med döden. I samband med den interreligiösa manifestationen ”Vägra hata!” som ägde rum första helgen i februari på flera orter, kom frågor om vi inte borde tala om kärlek istället. Borde inte manifestationen heta ”Våga älska” istället för ”Vägra hata!”? Det var just ur ett sådant samtal som idén till manifestationen föddes. Kärlek och älska är stora ord och inte alltid så enkla att leva upp till. Varför inte börja med ett något enklare mål, att inte hata?  Första steget på kärlekens väg är att vägra hata.

För Jesus är kärleken villkorslös och inte förhandlingsbar. Han går lidandets väg, mot korset och döden och är trogen sin livsväg. Hans budskap om att ”vända om” och ta emot ”Guds rike” uppmanar oss till medvetna val. Vi behöver alla vända om från fördomar, förakt, ilska, och likgiltighet. Kärlekslöshet handlar inte bara om andra, utan var och en av oss.

Vi ser just nu lidandet i de många medmänniskor som söker en fristad i Europa efter att ha flytt för sina liv från Mellanöstern. Enligt FN:s flyktingsorgan är antalet flyktingar från Syrien nästan fyra miljoner, förutom de sju miljoner som är på flykt inom landets gränser. Vi delar lidandet i en skapelse som suckar och våndas.

Det är stort att i lidandet få bära hopp. Kristus har inte vänt sig från världens lidande. Han är mitt i. Hos den som lider. I skapelsens suckar. Vår kristna tro talar om kärlek starkare än hat och död. Vi vet så innerligt väl att världen behöver en ny vår, en islossning: att det blir tydligt att livet vinner över döden, kärlek över hat. Vi vill det i Syrien och Irak! Vi vill värme i frostiga relationer och hopp i varje barn, kvinna och man. Vi längtar efter att leva på en jord med ren luft, friskt vatten och en lagom värmande sol för allt levande. Låt oss tro, låt oss hoppas och låt oss söka kärlekens väg – för att världen ska leva!

Påskens händelser för 2000 år sedan ägde inte rum i ett politiskt och samhälleligt vakuum. Påskens under bar de första kristna i tider av förföljelser och det  bär människor i svåra tider också i dag. Tron på uppståndelsen tar oss inte ut ur världen, tvärtom bär den oss in i den verklighet vi är en del av med övertygelsen att det är livet, inte döden som får sista ordet. Låt påskmorgonens rop få höras i våra kyrkor: ”Kristus är uppstånden. Ja, han är sannerligen uppstånden!”
I tron på levande Kristus, ber vi tillsammans denna påsk, särskilt för våra systrar och bröder i Irak och Syrien:

Treenige Gud, Fader och skapare av allt, Vår medvandrare i Jesus Kristus, Vår hjälpare, den heliga Andens vind.
Vi ropar, hela din skapelse ropar:
Livets Gud, led oss till rättvisa och fred.
Hör våra böner för systrar och bröder i Syrien och Irak som plågas, förtrycks och dödas.
Vi står vanmäktiga när barn, kvinnor och män utsätts för obegripligt våld och övergrepp.
Hör våra böner för de miljontals barn, kvinnor och män som är på flykt, för familjer som skiljs åt, för kristenheten i Syrien och Irak som går mot utplåning.
Vi lider med systrar och bröder av annan tro utsatta för samma våld.
Vi vill se ett slut på orättfärdigheten, kom med försoning!
Led oss till rättvisa och fred.
Vi ber att alla goda krafter ska samverka och ge förutsättningar för ett slut på våldet och ett rättfärdigt samhälle.
Kristus, du som gick lidandets väg för mänskligheten – kom med din räddning till våra bröder och systrar i Syrien och Irak.
Livets Gud, led oss till rättvisa och fred.
Din är makten och äran i evighet.
Amen.

Presidiet, Sveriges kristna råd:
Anders Arborelius,
biskop, Stockholms Katolska stift
Dioscoros Benyamin Atas
ärkebiskop, Syrisk ortodoxa kyrkan
Pelle Hörnmark
föreståndare, Pingströrelsen
Antje Jackelén
ärkebiskop, Svenska kyrkan
Karin Wiborn
generalsekreterare, Sveriges kristna råd