Är den sökande en genuin konvertit så kan det i vissa fall vara det avgörande skälet till att beviljas asyl i Sverige. Problemet handlar just om genuiniteten. Vad krävs för att en tro ska anses genuin?

Ja, uppenbarligen var det i en nyligen avkunnad dom inte tillräckligt med följande:

• ett dop föregånget av timmar av samtal, av gudstjänstdeltagande och av undervisning, en officiell dopbekräftelse av biskop med tillhörande intyg,
• skriftliga vittnesbörd av både kyrkoherde och komminister i den lokala församlingen,
• ett årslångt nästan dagligt engagemang i all typ av kyrklig verksamhet inklusive bibelstudier, översättning av gudstjänstordningar, diakonala insatser, lovsångsteam, veckomässor, körsång osv
• ett muntligt vittnesmål under ed av en präst som intygar äktheten i tron.

Målet gäller en ansökan om uppehållstillstånd för Mahmoud Farkhondeh, Mohammad Reza Farkhondeh och Sara Paki, alla från Iran, som tvingats fly hemlandet eftersom de blivit kristna.

Så, vad grundar sig Migrationsdomstolens tvivel på? Egentligen bara deras egen subjektiva bedömning. Man efterfrågar i domen en mer detaljrik berättelse om hur tron vuxit fram, men har samtidigt bett de sökande bespara rätten alltför mycket detaljer och har inte ställt följdfrågor.

Kontentan är att Migrationsverket fullständigt negligerar Svenska kyrkans vittnesmål och menar sig veta bättre vad kristen tro är än vad präster (och biskop!) vet. Utan argumentation negligerar man åratal av teologisk högskoleutbildning, studier av de bibliska grundtexterna, decennier av vigningstjänst och hela den världsvida kyrkans bekännelse att kristen tro hör ihop med dopet och med hjärtats tro uttryckt i munnens bekännelse: att Jesus är herre!

Vem är då kristen enligt Migrationsverket? Är jag? Eller min biskop? Tveksamt med Paulus själv.

För inte räknas jag väl som kristen på grund av min hudfärg, min etnicitet och min bakgrund? Så illa kan det väl ändå inte vara ställt med det svenska rättsväsendet, eller?