Jackie Jakubowski tycks inte kunna ta till sig de svar han får i Mattias Gardells och Ann Ighes replik till hans krönika i Kyrkans tidning. Istället fortsätter han anklaga föreningen för passivitet i frågor som ligger helt utanför vårt verksamhetsområde. Förmodligen beror det på att han inte har förstått vår verksamhet och dess begränsningar trots att dess plattform är enkelt beskriven på vår hemsida och andra lättillgängliga dokument.

Vi är en minimalistisk och fokuserad organisation som arbetar med politiska aktioner för att bidra till att häva den blockad av Gazaremsans civilbefolkning som vidmakthållits i mer än sex år. Några andra syften har vi inte, när blockaden väl är hävd har vår organisation inte längre något existensberättigande

Det är också det vi uppger när vi samlar in pengar och tar emot donationer. Att använda dessa resurser för någon annan verksamhet vore ohederligt.

Detta smala fokus gäller givetvis bara vår förening, inte dess medlemmar och aktivister. Många av dem är djupt engagerade i andra humanitära och politiska frågor, även i Syrienfrågan där flera arbetar ideellt för att bistå syriska flyktingar i Turkiet och östra Medelhavet.

Jakubowski och andra som känner engagemang för Syriens utsatta befolkning rekommenderas varmt utställningen Message from Kafranbel som i oktober visats på Ship to Gazas talesperson Dror Feilers galleri Tegen 2 i Stockholm och som sedan dragit vidare till Malmö. Utställningen handlar om Kafranbel, en liten stad i Syrien där invånarna utvecklat en folklig, bred och ickevåldsinriktad form av aktivism för att främja demokratisering och mänskliga rättigheter.

Jakubowskis falska utgångspunkt att vi som förening skulle ha påtagit oss ansvar för att avskaffa all nöd i ett oklart avgränsat område som bland annat inbegriper Syrien bygger dock inte på något vi sagt utan på en uppenbar citatförvanskning. (den som läser Gardell, Aftonbladet 2011-05-31 inser att de sex ord i en ofullständig mening som Jakubowski så ofta citerat, ”att ända den humanitära krisen i området” inte alls har det syfte och den innebörd som Jakubowski vill få KTs läsare att tro, utan hänvisar till situationen i Gaza)

Den blockad vi vill häva har under mer en sex år berövat Gazaremsans civilbefolkning försörjning, fungerande sjukvård, tjänligt dricksvatten och rörelsefrihet. En förkrossande majoritet av denna befolkning, varav över 50 procent är barn, har aldrig röstat på Hamas eller deltagit i några krigshandlingar. Blockaden har fördömts som folkrättsvidrig och inhuman av bland annat Sveriges regering, EU, FN, Röda korset, Rädda Barnen Oxfam och Diakonia.

Det som skiljer oss från andra humanitära organisationer som Oxfam och Rädda Barnen är att vi genomför konkreta aktioner där vi fredligt och utifrån icke-våldsprinciper har konfronterat blockaden med fartyg lastade med förnödenheter. Lastvolymerna har varit små men det politiska genomslaget har väl motiverat de begränsade resurser vi använt.  

Vi seglar alltid till den blockerade Gazaremsan. Inte till Israel, och inte till Egypten som Jakubowski av någon obegriplig anledning föreslår. Att våra fartyg med last, besättning och aktivister vid två tillfällen förts till Israel med tvång är en helt annan sak. Nästa gång blir det kanske till Egypten, men det har vi inget inflytande över. Den som själv vill kontrollera Jakubowskis antydan om att vi negligerar Egyptens roll som blockadmakt rekommenderas ett stickprov bland av de uttalanden och notiser som publicerats på vår hemsida.

Den åtskillnad som Jakubowski gör mellan Israels och Egyptens motiv för att genomdriva blockadpolitiken är dock orimlig. Påståendet att Israels enda motiv skulle vara att förhindra införsel av vapen är oförenlig med grundläggande fakta. Utslaget på de sex år som blockaden upprätthållits så har importen reducerats med cirka 70 procent i jämförelse med det år som föregick blockaden (OCHAOPTs databas, tunnel-smugglingen oräknad). Ingen insatt person kan hävda att de saknade kvantiteterna skulle utgöras av beslagtaget vapenmaterial.

Än mer orimligt blir påståendet om man beaktar exporten från Gaza. Här är blockaden ännu mer omfattande. Under sex år och fem månader har Israel och Egypten släppt ut 1407 lastbilslaster. Det är mindre än vad som i genomsnitt exporterades på 9 veckor våren 2007, innan blockaden etablerades. Hur en exportreduktion med 97 procent bidrar till att hålla vapen borta från Gazaremsan för Jakubowski gärna försöka förklara! Vad den har bidragit till är att slå sönder stora delar av Gazas privata näringsliv. Det är en förklaring till att arbetslösheten ökat kraftigt och till att Hamasregimen nu är områdets största arbetsgivare.

Därför deltar Ship to Gaza nu i förberedelser för exportaktionen Gazas ark. Ett, för gazaförhållanden, större fiskefartyg byggs nu om för att kunna lämna Gaza City till våren, lastad med exportprodukter som beställts och betalats av utländska köpare. Denna gång skall blockaden konfronteras inifrån. Det är inte otänkbart att även detta fartyg bordas. Men då får blockadmakterna försöka förklara för ägarna varför deras tillgång till köpta produkter hotar egyptisk och israelisk säkerhet.

Staffan Granér

Mediekoordinator

Ship to Gaza Sverige