Tydligen är det många anställda och förtroendevalda i Svenska kyrkan som sällan själva firar gudstjänst. Fredrik Modéus tog senast upp det i en ledare i Kyrkans Tidning nummer 31/32. Tragiken i detta faktum är uppenbar och det är lätt att instämma i att det inte borde vara så, men frågan om varför det är viktigt att vara i kyrkan kan inte uteslutas ur ekvationen.
Jag vill ha en diskussion om vad vi menar att dessa besök ska göra med oss.
Skapa en go, varm känsla i magen?
Ge oss ett socialt nätverk?
Något annat?
När kommer insikten om att deltagandet i kyrkans gudstjänster borde medföra en annan sorts konsekvens, en förändring av oss själva som kanske inte är speciellt emotsedd?
Med katolsk dopsyn ställs inga krav på den enskilda människan att vara förvandlad av tron för att vara kyrkotillhörig, men det betyder inte att idén om den kristnas förvandling inte är central i all kristendom. Vi är döpta av nåd, och att vara kristen –alltså att leva i sitt dop – innebär att på olika sätt svara på den nåden.
Det kan inte vara så att det bara ger oss fördelar. Det är inte en trovärdig frukt. Det måste kosta på att vara kristen. Kristendomen är inget klanförbund eller regellära utan en civilkuragets religion. Att vara kristen är att ställa sig frågan: vad skulle den mannen som prästen där predikar om ha att säga mig? Kravet på den kristna människan att rätta sig efter svaret är tvingande.
Att vara delaktig i kyrkans praktik utan att reflektera över den är knappast möjligt i ett upplyst senmodernt samhälle skriver Fredrik Modéus, men det tror inte jag stämmer.
Jag tror att det både är möjligt och ganska vanligt att regelbundet gudstjänstdeltagande kombineras med ingen (själv)reflektion alls. Tvärtom kan gudstjänsten användas som en stabilisering av status quo i kyrkan och det egna livet, och gjuta olja på vågor som borde slå hårdare mot våra bräckliga byggen. Gudsprat kan inte ersätta liv hävdar Modéus, men gestaltat liv kan inte heller ersätta liv. Världen behöver inte fler duktiga kyrkisar som kan alla koderna; den behöver kristna.
Sofia Lilly Jönsson
chefredaktör för tidskriften
Evangelium
LÄGG TILL NY KOMMENTAR