Den klimatrelaterade oron stiger och så har det varit en längre tid. Det visar mätningen av ”Svensk samhällsoro 2013 som SOM-institutet har genomfört. Oron är berättigad. IPCC:s senaste rapporter är tydliga. För att inte lämna en springnota till våra barnbarn behövs förändring.

Det rimmar dåligt med befolkningens oro och rapporternas allvar att frågor om klimatet och miljön inte står högt på den politiska dagordningen inför valet. Det är dags att vetenskap, politik, näringsliv, kultur och religion – allt som är uttryck för människans värdighet – samverkar!

Klimatförändringen är sannolikt den största gemensamma utmaning som mänskligheten någonsin stått inför. Det blir tydligt i ljuset av det aktuella kunskapsläget och den historiska utveckling som har format vår syn på natur, ekonomi och tillväxt. Därför ger vi nu ut ”Ett biskopsbrev om klimatet”. Syftet är att ge ett teologiskt bidrag i den pågående klimatdiskussionen, visa på hopp och stimulera till att arbeta med klimat och hållbarhetsfrågor i både ord och handling.

Kristen tro låter oss förstå att vi människor oupplösligen är del av livsväven. Tro ger mod till realism. Tro motverkar missmod och handlingsförlamning och ger hopp och lust att göra gott även i svåra situationer.

Klimatomställningen kräver djärva visioner och gemensam handlingskraft. Den kan innebära positiva förändringar och ökad livskvalitet och måste bäras av ett tydligt rättviseperspektiv!

Klimatutmaningen handlar om att skapa en framtid där vi lever inom de gränser planeten ger, samtidigt som alla människor får möjlighet till ett drägligt liv. Det är inget orimligt mål men kräver fundamental förändring.

Det behövs klarsyn och politiskt mod hos världens beslutsfattare. Insikten om planetens begränsningar syns inte tillräckligt i de internationella klimatförhandlingarna. Ett förändrat klimat har i längden enbart förlorare och först drabbas de mest skyddslösa. Med tiden drabbar förändrade förutsättningar för vattentillgång, matsäkerhet och hälsa alla människor och allt liv på jorden.

Sverige har förutsättningar att bli ett föregångsland som visar att en klimatomställning är möjlig att förena med välfärd. Användningen av fossila bränslen både kan och måste fasas ut. Vilja till en snabb klimatomställning behöver genomsyra all politik. Det internationella engagemanget måste bäras av ett tydligt rättviseperspektiv. Rättvisa handlar inte bara om ekonomisk omfördelning mellan olika delar av världen, utan också om att ge ekologiskt utrymme till dem som lever idag och i framtiden genom att vi minskar vårt eget utnyttjande av jordens ändliga resurser.

Sverige har ett ansvar att bidra till utvecklingsländernas klimatanpassning och klimatomställning. Vårt klimatstöd ska inte tas från de resurser som Sverige sedan tidigare har avsatt för att bidra till att minska den globala fattigdomen.

Det behövs politiskt beslutade styrmedel för att synliggöra kostnader som kommer av negativ miljöpåverkan och för att påskynda omställning. Nya tänkesätt, ekonomiska modeller och välfärdsmått behöver utvecklas.

Vi efterlyser mer och bättre ledarskap, inte bara i politiken. I företag och på skolor, i föreningar och familjer, i kyrkor och församlingar behövs människor som formulerar visioner, vågar ta ställning och tar konkreta initiativ, människor som inte ängsligt väntar in vad andra ska göra och tycka. I Svenska kyrkan måste vi fortsätta att se över vår egen klimatpåverkan. Arbetet som pågår i stift och församlingar behöver bli effektivare. En kristen livshållning innebär att tänka och agera långsiktigt och att se längre än kvartalsrapporter och mandatperioder.

Vi vill se ämnesövergripande studier i klimatforskning, lycko- och välfärdsforskning och religionsvetenskap. Genom att visa hur energiomställning, hållbarhet och välmående främjar varandra kan viljan till god förändring stärkas. Om det kan visas att ett klimatsmart liv också är ett bättre liv är mycket vunnet. Då blir det lättare att lämna destruktiva beteenden.

Klimatkrisen ger oss tillfälle att inleda ett uppbrott från ohållbara livs- och konsumtionsmönster.Det behövs motkrafter mot frestelsen att bedöma människor utifrån vad de presterar och konsumerar. Kristen tro hjälper oss människor att se gemensamma framtidsbilder, bortom individuella och ofta konsumtionskopplade drömmar. Vi uppmanar Sverige att verka för att kraftfulla och bindande klimatavtal träffas. De närmaste åren är avgörande för mänsklighetens möjlighet att hejda de värsta klimatförändringarna.

Svenska kyrkans biskopar
Anders Wejryd, ärkebiskop (Uppsala), Ragnar Persenius (Uppsala), Martin Modéus (Linköping), Åke Bonnier (Skara), Hans-Erik Nordin (Strängnäs), Thomas Söderberg (Västerås), Jan-Olof Johansson (Växjö), Antje Jackelén (Lund), Per Eckerdal (Göteborg), Esbjörn Hagberg (Karlstad), Tuulikki Koivunen Bylund (Härnösand), Hans Stiglund (Luleå), Sven-Bernhard Fast (Visby), Eva Brunne (Stockholm).

Ladda ner biskopsbrevet i sin helhet från www.svenskakyrkan.se/biskopsmotet (läggs ut under dagen den 12 maj)