Sociala medier är fortfarande ett förhållandevis nytt arbetsområde för de flesta av oss som arbetar i Svenska kyrkan. Det är en ny form för möten människor emellan som är självklart för en kyrka att delta i.
Formerna för detta deltagande är inte självklart, därför kan det ibland gnissla när vi prövar oss fram.
Ärkebiskop Anders Wejryd har hittills valt att avstå från att twittra. Därför kunde vi snabbt, när kontot @anderswejryd dök upp på Twitter, konstatera att det inte var Anders Wejryd som låg bakom kontot.
Några personer blev dock vilseledda och trodde att de kommunicerade med ärkebiskopen.
Vi agerade därför snabbt, och anmälde omedelbart kontot till Twitter, för att vi ville pröva om det var i enlighet med deras regler att använda en annan persons namn och bild. Det var det inte, och Twitter stängde kontot. Sett i backspegeln borde vi kanske istället ha avvaktat några dagar för att se hur det utvecklade sig. Om vi hade känt till vem som låg bakom kontot hade vi naturligtvis hört av oss direkt till honom istället.
Vi vill nu bidra till att hålla fokus på huvudfrågan, den om hur vi är kyrka på nätet, en fråga som är mycket större än vilka biskopar som twittrar eller hur man ska tänka angående säkerhetsregistrering av konton.
Just nu arbetar vi på kyrkokansliet med en webbstrategi, som handlar om just den här frågan. Vi har involverat många delar av organisationen i samtalet om hur vi ska arbeta i framtiden, och har flera träffar inplanerade. Vi följer också diskussioner som denna på Facebook och Twitter och använder som underlag i arbetet. Vi vågar nog säga att Svenska kyrkan som helhet ligger långt fram jämfört med många andra organisationer.
Kyrkokansliet har tagit fram en öppen och tillåtande policy för sociala medier. Där kan man läsa om att när våra anställda är aktiva i sociala medier så ger det många positiva effekter för Svenska kyrkan (och att man ska vara transparent och tydlig med vem man är och var man arbetar). Det är i den andan som vi vill fortsätta samtalet och bidra till att frågan hålls vid liv.
Så låt oss utnyttja tillfället, precis som den falske ”Anders Wejryd” avsåg, att lyfta frågan. Nu när han har framträtt med sitt riktiga namn blir det också lättare för oss att samtala.
Marianne Ejdersten
Chef, enheten för nationell kommunikation
Kyrkokansliet
Lars Ove Ljungberg
Chef, enheten för informationsservice och webb
Kyrkokansliet
Jacob Sunnliden svarar: ”Det finns en oro inför det nya”
Sett i backspegeln borde kyrkokansliet mycket riktigt haft mer is i magen. De borde ha vetat att på sociala medier så spelar man på andras villkor, inte sina egna.
Det vi ser hända här, är ett paradigmskifte. Ett sätt att kommunicera som kräver ett annat tanke- och förhållningssätt.
Det är bekymmersamt att kyrkokansliet inte en enda gång försökte få till stånd en kommunikation med kontot @anderswejryd. Trots att jag vid flertalet tillfällen själv försökte prata med dem.
Som organisation är vi fortfarande noviser och paradigmet har inte slått igenom. Det vittnar det stift om som nästan en vecka efter att jag avslöjat mig och efter flera veckor av samtal på twitter, mailar mig och kräver att jag inom två dagar avregistrerar deras biskopskonto annars tvingas de ta till rättsliga åtgärder. Detta trots att jag lovat att ge tillbaka varje konto utan att twittra från dem.
Det finns en oro, en rädsla inför det nya. Här behöver organisationen träna sig i tålamod, vilja att förstå och att inte kunna kontrollera samtalet. Här har Svenska kyrkan en bra bit kvar och mycket att lära.
I efterdyningarna av #biskopsriot har kyrkokansliet visat upp en mycket bättre sida. De har inbjudit @anderswejryd till ett seminarie på Världens fest i Malmö. De har kommunicerat, lyssnat och varit tillgängliga. De har på ett bra sätt bidragit till att samtalet nu handlar om det som var tanken från början. Att prata om organisationen Svenska kyrkans närvaro på de sociala medierna.
Jacob Sunnliden
LÄGG TILL NY KOMMENTAR