Den kyrkliga miljön är riggad på det sättet att tillgången till barn, ungdomar och människor i nöd ständigt finns att tillgå för den som behöver dem sexuellt.
Teologin är riggad så att frälsningen förvaltas av kyrkan och prästen representerar Kristus i bokstavlig mening.
Det blir övergrepp i Guds namn.
Och sakta växer en isande skrämmande insikt fram hos oss som sitter förstelnade i soffan: mängden övergrepp, och mängden präster som begår dem, vittnar om att systemet, det teologiska och kyrkliga, finns just för att få tillgång till sex. Sedan gör celibat och annat att det förvärras. Men sexualiteten har sökt sitt system.
Och i en miljö där allt sex är dåligt och synd, så blir övergrepp mot barn bara ytterligare en synd, inte värre än någon annan sexuell handling, påpekade en psykolog som intervjuades.
Övergrepp mot flickor menade man från kyrkans sida var ett utslag av ”nyfikenhet”, medan övergrepp mot pojkar sågs som mer allvarligt.
Kanske är det därför det inte är så farligt om en nioåring i Brasilien blir gravid efter en våldtäkt och ska tvingas föda barn? Allt hänger ihop. Hiv sprids och mängden gatubarn ökar för att katolska kyrkan är emot preventivmedel.
Så hör här, bästa herrar påvar, nuvarande och framtida, kardinaler och biskopar: man kan inte vara emot både preventivmedel och abort. Det är emot människan. Det offrar kvinnors hälsa och liv runt-om i världen varje timme. Varför fjärmar ni er från livet?
Och lyssna igen: ni har en ökenvandring framför er, börja den nu om ni ska överleva. Gör upp, be om förlåtelse, omvänd er!
Och till alla intellektuella katoliker i vårt land: varför ropar så få av er, att det får vara nog nu?
Lyssna Svenska kyrkan och andra kyrkor: avbryt kollektivt de ekumeniska förbindelserna med Rom tills detta systematiska förakt för människan klingar av.
Till svenska regeringen: överväg att bryta de diplomatiska förbindelserna med Vatikanen tills man börjar rensa upp och tar sitt ansvar för de mörka fläckar, som inte är enstaka punkter, utan som spridit sig som en mörk kvävande olja.
Dialog och långsam förändring anses alltid som en lösning när den fege talar.
Det är dags för andra ord och handlingar nu.
ANNIKA BORG är teol dr i tros- och livsåskådningsvetenskap, präst i Svenska kyrkan