Fresh Expressions har varit ett sätt för Church of England att försöka komma tillrätta med sin identitet i en tid då människor förväntar sig allt mindre av kyrkan. Biskop Graham Cray, ärkebiskopens för projektet utsedde ”missionär”, har talat om vikten av att både reparera gamla broar, alltså att också fortsättningsvis vara kyrka på ett traditionellt sätt och samtidigt bygga nya broar, alltså bejaka framväxten av nya sorters gudstjänstgemenskaper. Man har till exempel startat gudstjänstgemenskap för surfare, cellgrupper (!) på polisstationer, kvinnohärbärgen, skolor, gym och så vidare.

Jag tänkte på det när jag häromdagen i samband med en förrättning träffade herr P. Herr P hade en del synpunkter på kyrkans verksamhet. Han tyckte, som erfaren affärsman, att Svenska kyrkan, med tanke på sina dåliga siffror, borde skärpa sig. Att vi borde lätta upp våra tråkiga gudstjänster, skippa orgelmusiken och satsa lite mer på trivsamma allsångskvällar, sådant som drar folk. Då, lovade han, skulle han, och antagligen andra också, ”gå mer i kyrkan”.
Även om jag inte tror att allsångskvällar ska rädda Svenska kyrkan så är herr P:s kritik värd att fundera över. Kanske skulle även Svenska kyrkan behöva en Fresh Expressions-vision. Hur når vi sådana som herr P? Alltså: hur visar vi honom Jesus?

Det är en sak att människor säger ”nej tack” för att de, som den rike ynglingen, känner att Jesus har kommit för nära inpå. Det måste vi stå ut med. Det är en helt annan sak när de säger nej tack för att de tycker att kyrkan är trist och intetsägande. Den kritiken måste tas på allvar. För den avslöjar att vi, som Dorothy Sayers en gång skrev, har ”klippt klorna på Lejonet av Juda”. Mycket kan man anklaga Jesus för, om man är på det humöret, men inte klagade vare sig fariséerna eller de romerska soldaterna på att han var tråkig. Det var hans anspråk de inte stod ut med.

Fresh Expressions visar att det är möjligt att sänka trösklarna utan att göra avkall på innehållet. Jesus är ju inte beroende av en viss kultur, han trivs i alla möjliga sammanhang. Och därför: när vi gör det vi gillar och tror på så tar människor intryck. Vi sprider en viss doft.  Om Jesus är verklig för oss, om vår längtan efter honom avspeglas i vårt liv och vår gudstjänst då kan visserligen människor bli arga och anmäla en avvikande uppfattning, men ingen kommer i alla fall att lida av att gudstjänsten är tråkig.