Vår nya kultur- demokrati- och samfundsminister Alice Bah Kuhnkes utnämning har väckt både förvåning, nyfikenhet och förväntningar. Kulturvännerna gillade hennes tal om bildning – när hörde vi det senast från taburetterna? Många av oss som är bekymrade över bristande integration och delaktighet, toppstyrning och politikerförakt uppskattade att den nya regeringen utsåg en demokratiminister. De religiösa samfunden såg en vän i den troende Kuhnke som länge och med framgång verkat som företrädare för den ideella sektorn och allt det arbete som utförs där för delaktighet, integration och samhällssolidaritet, inte minst av samfunden.

Den förra regeringen uppgraderade samfundsfrågorna genom Stefan Attefalls engagemang. Anslagen höjdes och Nämnden för statligt stöd till trossamfund, SST, som sköter utbetalningarna, fick en allt viktigare roll som expertmyndighet.

Stödpengarna har bland annat använts till församlingars och moskéers arbete till stöd för flyktingfamiljer och ensamkommande barn, för projekt för religionsdialog och annat som ger viktiga bidrag till att öka den så viktiga integrationen och sammanhållningen i det svenska samhället. Många har insett religionens och därmed samfundens tidigare förbisedda betydelse för ömsesidig förståelse och integration när världen kommer samman i den svenska vardagen.

Men i sin egenskap av samfundsminister kommer Kuhnke ur startblocken med fel fot. I rege­ringens budget skärs stödet till samfunden ner drakoniskt. Redan nästa år kapas dagens anslag på 77 miljoner kronor med 6,6 miljoner kronor för att landa på 45 miljoner kronor 2018. Med det tidigare sagda undrar man förvånat varför?

Efter en vacker preambel i budgeten om samfundens betydelse för demokratin avslutas kapitlet med den negativa sifferexcersisen – helt utan politisk motivering. Man riktigt ser finansdepartementets lie gå fram över kompendiesidan. Genom att fastslå de årliga nedskärningarna fram till 2018 har man bakbundit ministerns möjligheter att få gehör hos finansen för att bibehålla anslagen.

Alice Bah Kuhnke verkar helt enkelt överkörd i den juggernaut av partiförhandlingar som vevas av en stark finansminister. Stå på dig , Alice, vill man utropa.

Hur var det med bildningen? Bara själva ordet är inte så lite förknippat med studiet av antiken, varför en regering som återinfört ordet i den politiska retoriken kanske skulle akta sig för att genom ren arrogans försöka lägga ner Medelhavsinstituten i Rom, Aten och Istanbul. Dessa har sedan länge varit viktiga centra för svensk antikforskning och arkeologi, filologi och konst- och religionsvetenskap.
Institutet i Istanbul har stor betydelse för studiet av och kontakterna med den muslimska världen runt Medelhavet. Landets humanister har rest ragg och den ansvariga ministern Helene Hellmark Knutsson verkar backa med ord som visar att hon inte förstått sin egen budget. Bildningsförakt och noll koll på samma gång.