Budgetarbete är teologiskt arbete

”Den lånade tiden kan också ses som andrum, och utrymme för ett koncentrerat arbete med identiteten och den grundläggande uppgiften att finna vägar till en väl fungerande kyrka mitt i samhället”, skriver Anders Ahlberg på ledarplats.
Så är det nog. Ekonomisk kris kan få oväntade positiva effekter för organisationer som behöver strukturera om sig i en ny tid. Men det olyckliga är om förändringar drivs av ekonomiska skäl och inte av idémässiga, i kyrkans fall teologiska skäl.

Separation mellan ekonomi och teologi hör till kyrkans stora kris och har fått till följd att församlingarnas teologiska samtal alltför ofta stumnat samtidigt som budgetarbetet får en fixering vid siffror och inte vid insidan, dvs vad det är att vara kyrka, vad evangeliet betyder i dag.
Den så kallade dubbla ansvarslinjen som blev vår kyrkas sätt att hantera spänningen mellan prästkyrka och lekmannakyrka har alltför ofta inneburit en sorts uppdelning i kompetensområden.

Prästerna får ta hand om tro och teologi medan de andras kompetens enbart gäller administration, organisation och ekonomi.
Denna tudelning är främmande för såväl urkristendom som reformation. Läroansvaret är hela församlingens, det vill säga alla döptas ansvar, inte bara prästernas. I själva verket borde kyrkorådets budgetarbete ses som ett angeläget teologiskt arbete i en församling.

Det är nämligen i prioriteringen av verksamheter och fördelning av resurser man säger vad det är att vara kyrka just nu och just här.
Förhoppningsvis kan den hotande ekonomiska krisen få fart på församlingarnas teologiska reflexion och ämbetsfixeringen brytas. Vi behöver göra teologi innan vi gör struktur.