Envist försökte jag formulera något om nyfikenhet, medvetenhet och ett självreflekterande – för det är grunden för mig. Normkritik, att vara lite queer. Att våga ifrågasätta det som vi bara gör av farten utan att reflektera är det enda sättet att röra sig framåt. Det enda sättet att röra sig alls.
Nu är jag hemma igen. Veckan har inletts med tre fantastiska dagar på Sigtuna folkhögskola där Svenska kyrkans unga, Svenska kyrkan och Sensus har tagit stora steg för att hitta verktyg mot främlingsfientlighet. För att hitta nyfikenheten för andra människor, oavsett varifrån de kommer och oavsett vad de tror på. Det slår mig så hårt. Aldrig blir jag lika konfronterad med mitt jag som i mötet med den andre.

Veckan fortsätter att handla om det mötet, religionsdialog. I helgen bjuder Fryshuset in.  Religion – problem eller möjlighet? Jag ligger här på kvällarna och läser ur Biskopsbrevet De kyrkliga handlingarna i en mångreligiös kontext. Vilka möjligheter! Vilka krav på mig att våga möta mig själv. Precis som när min vän och jag diskuterade normkritiken så ser jag nu hur trött man kan bli – behöver jag alltid vara så där pigg på att utvecklas? På att röra mig? Kan jag inte bara stå still, en stund?
Kyrkan får aldrig stå still, och vi får aldrig glömma att kyrkan det är vi. Det är du, det är jag och det är väldigt många fler. Visst är det en utmaning, visst kan det vara tufft att ompröva sig själv och sitt agerande – men när något bryter mot vår värdegrund då måste vi ta det på allvar.

Snart är det val igen. Arbetet kring kyrkovalet har börjat och väljarna här liksom i andra val behöver få lite kött på benen. Vilka nomineringsgrupper kommer att våga tala om sina drömmar och visioner? Jag lovar att hjälpa er så mycket jag förmår i fråga om att få iväg folk till valurnorna – men vill samtidigt ruska om lite grann. Det måste bli en kampanj som ger oss hopp.

Vi som vill att Svenska kyrkan ska vara starka och stolta företrädare i frågor om människovärde. Vi som vill leva i vår kyrka och tas i anspråk för att vi är en del av Guds skapelse och bär på ett stort värde. Vi som vågar se oss själva i spegeln och gör upp med hat och förtryckande strukturer. Vilka ska vi rösta på? Du som vill något med Svenska kyrkan och ställer upp i ett demokratiskt val för att få leda den – glöm inte att berätta varför och hur. Jag tror att vi som delar den kristna värdegrunden utgör en stor del av medlemsbasen så om ni ger oss hopp så röstar vi.